HSLoOCKHOiMS siolt den 4 August! 1840. SETETOEEESENTESNY TESEN LAS SVENSKA OCH NORSKA KONSULATET I KÖPENHAMN OCH ELSENEUR. Uti Götheborgs handelstidning för sistl. måndag läses härom en skarp men väl skrifven artikel, hveraf vi blifvit anmodade att meddela ett utdrag i Aftonbladet. Den åsyftar att väcka på vederbörande, i afseende på upphörandet a! de båda konsulsplatsernas förening i en hand — såsom bekant är finnes nu ingen konsul j Helsingör, utan blott en medbjelpare åt generalkonsuln Ewerlöf, som bor i Köpenhamn. Det är väl möjligt att anmärkningarna kunna härleda sig från några personliga spekulationer på en af de ifrågavarande sysslorna; men de synas icke derföre mindre grundade till sitt innehåll: Redan för flera är tillbaka fästades allmänna uppmärksamheten på det förhållande, som egde rum vid föreningen af de begge, hvar för sig, vigtiga och af ålder särskildt besatte konsulaten t Köpenhamn och Helsingör, uti hr Ewerlöfs hand. Under det gamla systemet hade man likväl så vant sig vid att se vissa slags tillgifvenhetsprof belönade. på bekostnad af rikets och dess ange!ägenheters bästa och fördel, att man genom anmärkningar deremot icke väntade sig någon rättelse, utan, såsom vanligt, hoppades på naturlagen, hvilken beklagligen, likasom Le bon Dieun i Beranger,, under folkens klagan öfver regeringssystemerna, låter sakerna en lång tid gå, och blott försäkrar: Sil est par moi quwils regnent de la sorte, pJe veux, mes amis, que le diable memporte. Under ett nytt system väntsde man sig så mycket heldre ett snart afslutande af ifrågavarande enskilta spekulation, som de gjorda tjensterna nu voro redan genom sexirigt åtnjutande af de betydliga inkomsterna vid begge konsulatplatserna väl betalte; hvarförutan det var kändt, att norska regeringen, på de norska sjöfarandes ofta anförde klagomål, begärt förändring i detta missbruk. Dessutom var ju nu löftenas och förhoppningarnes tid? Reformer skulle inträda; sanningen skulle väl åtminstone göra två åter till fvå, om man ock icke kom så långt att två gånger två alltid blef fyrav; och rättvisan kunde väl icke tillåta fortfarandet af en grace åt enskild man, gifven på bekostnad af två rikens sjöfarandes billiga anspråk att betjenas af behörige embetsmän, och förutsättande att deras angelägenheter lemnades åt hr Ewerlöfs godtyckliga subsatituerande af ett embetsbiträde på ena stället. Man borde så mycket mindre förmoda, att rättelsa skulle uteblifva, som begge dessa platser voro snart sagdt de af norska och svenska fartyg mest besökta i verlden och således deras förening skulle föranleda till den slutsats, att i andra länder, der vår sjöfart har mindre behof af bilräden, de många konsulaten och generalkonsulaten äro alldeles öfverflödiga, och att man der blott behöfde vicekonsuler, under en eller annan generalkonsul. Också hörde man omtalas, ibland de många ifrågavarande reformerna en omreglering af samtliga svenska och norska konsulater, och ingen kunds inbilla sig att en sådan enkel styrelseåtgärd skulle fordra synnerlig lång tid eller tröttande mödor. Gecografien har lyckligtvis upphört att vara en hemlighet inom de examinerade klasserna. Teck vare Stielers, m. fl. upplagor till godt köp, kan nu en bonde för värdet af en tunna hafre på en dag öfverskåda alla handelsplatser i verlden; och om ej våra kommerskollegii berättelser, angående rikets sjöfart. just lemna de säkraste ledningar för dess bedömande, så har man dock en hel del utländska statistiska källor att tillgå, i hvilka våra handelsförhållanden på utrikes orter kunna så pass igenfinnas, att man lätteligen prickar ut hvar dessa behöfva en autoriserad handelsagent eller konsul. Men allt detta oaktadt stod svenska konsulatregleringen på Seland i stöp. Det var ifrån norska sidan (i detta som i så många andra fall) som ändtligen uppmärksamheten åter väcktes på det oskick, hvilket nu fortfarit i 9 år, sedan föreningen af konsulsaten uttryckligen i sin början förklarats göras bsåsom försök på ett år; och enligt hvad man af norska underrättelser (icke svenska) nu vet, blef den norska förnyade begäran om se