Aftonbladet – 22 september 1846, sida 2

varationen af Helsingörs och Köpenharens konsuater i November 48435 föredragen i förenadt svenskt och norskt statsråd. Nu skulle således något bältort fram, för att åter aflägsna de moln,som från ndra sidan Kölen hotade att med it nordanväder. bortrycka den ena af hr E:s oiivkronor, ned dertill hörande herrligheter; och se... hvad unde dertill vara mäktigare än: den totala omregleringen af samtlige svenska och norska konulatern. Dylika stora, omfattande si yrelscåtgär-lers förmåga att äterhålla alla enskilta rättelser i le allmänna missbruken hade visat bela sin unlergörande verkar, allt sedan svenska fo!kets sista, å många vackra löften och förboppningar framsallande revolution. De hade erbjud: Iet gamla ;ystemet en lugn hvila på de dyrköpis lagrarna, och rika tillfällen, att vid sina de en fästa en vinningslysten samvet sind djerfhket. Mediet var pröfvadt Machiavellismens sko!a, och hva cke då äfven kunna gagna ettnyll s hade ju lofvet så mycket, ati det lilla ör litet! Också Iyckedes utv Den de svenska ,handelsoch fir kuce ledande garala organen skall, e i Köpenbamn rätt väl känner, vänligen meddelat vederbörande derstädes, att så län efter detta uppskofs beslut, norrmännen tigs, kommer svenska handelns förmyndare, kommerskoliegium, att åtsa som om ingenting passerat; O hända kan en sådan der liten reperation af kor afgifterna, som den, hvilken man under förr simen såg kurna tillvägabringes af Norrköpings postsportler, således ännu länge medföra den verkan, att, på let två konsulater måtte kunna v ö rela den stora konsulstreformen få vidaren. Qui vivra. verra! Man ke skylla på behofvet att afvakta riksd cets Ständer skola höras angående consulatlöner. Nog vet man, att de ätt; icke eller så, att ej konsuls comma i fråga. Det blir dock till ippehålla, höra handelssocieteter. uppgå ra nya förslag, 0. S. v.; med ett ord: den som fär folket att förlora tiden, vinner allt åt makt:in — hoc est: åt maktens tjenstehjonn. Så göra alla, så oci vi; Allt är bara — duperien. godkändt. e ckulle det an? Detta dan blef ;rträflligt. kerne, ön t hvad man