Aftonbladet – 17 september 1846, sida 3

räddad! Man rycker icke en vän ur dödens armar, för att sedan bedraga honom, och min pafresa härifrån är en sjelfbestraffaing för den tanken jag under ett ögonblick hyste att låta vÅdam dö, när doktorerna sade det hans lif berodde af hans sjukvårdares nit. Farväl, fru grefvinna! — Hvad har jag icke förlorat! sade Clementine till sig sjelf, efter att hafva läst brefvet. Hon satt en lång stund nedslagen, stum; orörlig, med blickarne häftade på en blomma i go!fmattan. Till grefven lemnade Constantin ett bref af följande innehåll: Min goda Adam! Malaga har omtalat alltpsammans för mig. I din välfärds, din husliga ,lyckas namn, säg aldrig Clementine ett enda cord om dina besök hos konstriderskan, och låt henne ständigt förblifva i den tron, att Malaga kostar mig bundra tusen francs. Med den kaprakter greivinnan har, skulle hon aldrig förlåta dig, hvarken dina förluster på spel, eller dina visiter hos Malaga. Jag reser icke till Khiva, men till Kaukasus. Jag har spleen, noch med den fart, hvari jag tänker komma, hoppas jag vara Furst Paz inom tvenne år, eller också död. Farväl! eduru jag uttagit pfyratiotusen francs hos Rotschild, äro vi qvitt. Thaddeus p — Hvad jag är dum! Jag hade så när talt bufvudet af mig nyss, sade Adam till sig sjelf. Tre år äro nu förflutna, sedan Tnoaddeus este. Ännu tala icke tidningarne om någon Furst Paz. Grefvinnan Loginski intresserar sig