Aftonbladet – 17 september 1846, sida 2

dane bolag; och fråga derom väcktes snart inom Upsa!a läns landthushållningssällskap, som genom utsedde deputerade låtit utarbeta särskilda förslag till reglor för dylika bolag, hvilka förslag sedermera varit framstälda till granskning af dertill utjod deputerade från samtlige länen omkring Mäaren. Då det likväl måste förutsättas, att vissa år eller åtminstone vissa årstider kunna inträffa, när spanmål entingen icke, eller endast i mindre mån belånas, men bolaget ändå måste hafva magssiner, löna tjenstemän och hålla kassa i beredskap, hvarigenom ränteför:ust skulle uppstå, hafva nämnde deputerade ansett inrättningen läropligast böra förenas med en bankrörelse, som i förening med belåning af spanmål, såsom dess förnämsta ändamål, tillika omfattade samma bestyr, som nuvarande privatbanker till omkringliggande orters synnerliga gagn förrätta, såsom att på kortare tider emott2ga penningar af enskilde till förräntande, att emot stäld säkerhet lemna krediti? eller hålla löpande räkning åt enskilde, samt att, när penningetillgången sådant medgifver, diskontera på kortare tider. Det förslag, som afser en så beskaffad förenad bolagsinrättniog, öfverlemnas härjemte till närmare kännedom och granskning; och då delade meningar om förslagets vigt och allmänt nyttiga syftemålicke lära finnas, inbjuda deputerade härmed alla inom Mälareprovinserna, som interessera sig för företagets framgång, att å medföljande listor anteckna för huru många lotter de vilja i bolaget ingå, med vänlig anhållan, att sedan teckning skett, listorna må varda inom den 4 nästkommande Oktober öfversända till Upsala läns landthushållningssällskeps ordförande, hvilken benäget åtegit sig att derefter kalla de biifvande bolagsmännen till sammankomst i Stockholm, för att med de ändringar och tillägg, som då kunna beslutas, antega de nu föreslagna bolagsreglor, samt derå söka Korgl. Majt:s nådiga fastställelse. Stockholm d. 43 Juli 1846. R. von Kremer. — A. Lewenhaupt. Er. Sam. Boström.n Jemte det vi ansett oss skyldige lemna rum åt ofvanstående, måste vi likväl bemärka, att det utgör en ganska svag och i de flesta punkterna alldeles ingen vederläggning af red:s anmärkningar i M 198. Vi äre skyldige att erkänna två misstag; det ena i uppgiften att försl-get skulle blitvit utarbetadt i Westerås, i stätlet för i Stockholm, men hvilket ingenting förändrar i hulfvudsaken; det andra ett missförstånd af 30 S af reglorna, då vi antagit att fråga vore om belåning från banken af enskildas bevis å mottagen spanmål i stället för iklädande af ansvarighet för sådana bevis, emot s dan säkerhet, som banken godkänner. Det torde likväl befinnas, att äfven det sednare har sina sidor, som man söger, då säkerheten icke är närmare omnämnd, men den ifrågavarande ansverigheten utgör ett sätt att kunna öka bankens förbindelser till obegränsadt belopp (nemligen på många händer) utöfver dess utelöpande sedelstock, under det meningen naturligtvis är, att omförmälda sponmålsbevis skola utgöra ett eget s:ags kurserande mynt. I alla de öfriga punkterna har ingen vederläggning kunnat åstadkommas. Att den föreslagna ansvarigheten är sådan, som den finnes hos de flesta nuvarande svenska privatbankerna, skulle först och främst alldeles icke ursäkta förslagets författare, enär de haft den nyss utgifna lagen att rätta sig efter och jemväl åberopat densamma, samt således äfven bordt se efter dess innehåll och ej tyda det på ett sätt, som fullkomligt rättfärdigar Aftonbladets omdöme; men dessutom är det icke ens sannt, att någon af de andra privatbankerna får, enligt de nya oktroyerna, åtnjuta ett sådant privilegium som det här begärda, så att bolagsmännens ansvarighet skulle ifrågakomma först efter utredning och sedan alla bankens tillgångar gått i betalning. Om en sådan rättighet, äfven efter den nya lagens utfärdande, blifvit begärd af en bank, så bevisar det icke annat än vidden af de anspråk, som dessa finansbolag anse sig tillständig! att framställa inför tbronen. Andra banker, såsom t. ex. Smålands, hafva imediertid baft den känsla af det skickliga, att ej tillåta sig en sådan begäran att få sätta sig öfverlagen. At! förhållandet i de skottska bankerna är sådant som förf. uppger, täcktes han tillåta oss att bestrida. Nyköpings bolags rä:tegång har här intet att skaffa, ty den är en helt annan fråga, som i: afseende på bankerna redan är afgjord genom banklagens föreskrift om den solidariska ansvarigheten. Att anmärkningen om förhållandet mellan sedel-utgifningsrätten och grundfouden gäller sjelfva banklagen, är alldeles sannt; men anmärkningen blir derföre ej mindre vigtig. Med en inrättning af den beskaffenbet som en bank, är frågan icke om, huru saken företer sig under normala förhållanden, utan om hvad som möjligen kan och får ske; ty sannolikt har man änru aldrig ? den stund, då någon bank erhål