Aftonbladet – 14 september 1846, sida 2

Säg mig att han icke är en lättsinnig menni-j ka, ni, som känner bonom så väl. — Något godt? upprepade Paz. — Men jag håller för mycket af Adam; ni skulle icke tro mig, om jag företoge mig att berömma honom. Och att säga något ondt om honom — dertill ir jag icke i stånd. Således, fru grefviona, är min roll alltför svår -.. emellan er båda. Clementine nedböjde hufvudet och betraktade spetsarne af kaptenens lackeride skor. — JI nordbor, j hafven icke annat mod än det fysiska; j saknen ihärdighet i edra beslut, återtog hon i en knotande ton. Paz svarade icke härpå, men efter en paus frågade han: Hvad ämnar nu grefvinnan företaga sig i sin ensamhet? — Ja så, ni håller mig icke sällskap, hr kapten? — Förlåt att jag nödgas lemna er.... — Huru? ... och hvar tar ni vägen? Nu, tänkte den stackars Paz, är det afgörande ögenblicket inne, då jag nödgas uppresa en oöfverstiglig mur mellan henne och mig. Han svarade derföre: ,— Jag far till Circus. Den öppnas i afton för första gången på Elyseiska fälten. Jag kan omöjligen vara derifrån. — Och hvarföre? ropade Clementine, som på! bonom kastade en halft frågande, halft vred blick. oo— Skall jag för er öppna mitt hjerta? sade han. Skall jag förtro er något, som jag icke ens förtrott åt Adam, hvilken tror att jag icke kan älska något annat än Polen? — Ha! en hemlighet hos vår ädle kapten! — Någonting dåligt, som ni dock skall kunna ursäkta, och hvaröfver ni skall trösta mig. — Någonting dåligt, al er? — Ja — jag, grefve Paz, är kär uti en flicka, som reste landet omkring med familjen Buthon, det der folket, som har en Circus, nära Franconis, men som icke visar sig här, annat än lunder marknaderna. Jag har besörjt om hennes engagerande vid Cirque Olympique. :— Är hon vacker? frågade grefvinnan. — Ja, i mitt tycke, svarade han, melankoliskt. — Malaga — detta är hennes krigiska namn — är stark, vig och smidig. Hvarföre