m Italien, visar tillgångarne så illa fördelade, , tt ofantliga skatter finnas sammanhopade pål omliga händer, under det att man på andral håll träffsr en nära till fullkomligt armod gränande belägenhet. — Det siges att jernvägsanäggningen åt neapolitanska gränsen kommer att regagnas först. j Samma dag, då romarne i allmänhet med så stort jubel firade amnestikungörelsen, betygade udeförsamlingen i Rom sin glädje genom en atdelning af bröd och 330 scudi (120 rdr bko) ill de fattige i judeqvarteret. Huru allvarsamt påfven menar med förbätringen af undervisningsanstalterna i Kyrkostaen, slutar man dels af barnskolornas i Fermo och Spoleto öfverflyttning ur jesuiternas händer andra lärares, dels af ett nyligen från Con;regazione degli Studi aflåtet cirkulär till samtliga biskoparna i Kyrkostaten, hvari de anbeallas att skyndsamt ingifva berättelsen Sfver de inom deras stift befintliga skolor och lyceer, samt föreslå nödiga förändringar, åsyftande hela andervisningsverkets systematiska ordnande. Att allt detta och mycket annat väcker det bigotta och retrograda partiets harm är naturligt; men då folket i Rom icke kunnat förmås att på gammalt sätt begagna de bekanta statyerna af Pasquine och Marforio till paskiller öfver den nye påfvens anträde, utan i stället lagt dem i munnen sådana öfver hans motståndare, skall man nu ha från en tysk stad, der man äflas att vara mera påflig än påfven sjelf, ba till Rom sändt en pasquinad emot honom, som cirkulerar bland motpartiet, utan att ännu någon sett den uppsatt på de begge bildstoderna. Den lyder som följer: Marforio: Det sägs vatt Pius IX beslutat upphäfva förbudet emot npresternas giftermål, och att han sjelf ämnar föregå med godt exempel. Skulle det ej passa, att han förmälde sig med drottning Isabella af Spanien? Pasquino: Drag åt fanders, du! aHennes aldrakatolskaste majestit lärer nog inte gifta sig med någon protestant. — Mera, än dylika småsaker, förtjenar den ifver afseende, hvarmed de pifliga legaterna här och der ännu envisas att upprätthålla det från förra styrelsen ärfda spionerioch våldssystemet. I slutet af Augusti hade man i Bologna ett nytt profstycke härpå. Ett sällskap yngre män, tillbörande ortens förnämsta slägter, hade begifvit sig till den i stadens granskap belägna byn San Georgio, för att bevista en der förekommande folkfest. Legaten i Bologna, kardinal Vannicelli, ditsände nu flera förklädda polisbetjenter, för att efterforska och inberätia de unge männens förebafvande; och då en ibland rapporterna angaf att de sagt sig ärna uppsätta den trefärgade fanan, beordrade kardinalen en afdelning af de ännu i Bologna garnisonerande Schweizertropparne till byn, med befallning att gripa de angifona och föra dem till staden. Ryktet om denna befallning spridde sig som en löpeld; de angifnes föräldrar, syskon och vänner hastade till schweizarnes befälhavare och utverkade af bonom löftet, att de som öfverlemnade sig godvilligt åt vakten, icke skulle beläggas med bojor. Det oaktadt läto officerarne binda dem, hvilket hade till följd att en folkskara, som gått dem till mötes i Bologna, omringade vakten och ville med våld sätta fångarne i frihet. Då förklarade två bland de bundna, att angifvelsen vore helt och hållet ogrundad och uppmanade folket att för ögonblicket gifva efter för den väpnade styrkan, men tillika föranstalta att förloppet blefve noggrant inberättadt hos hans helighet sjelf i Rom. Folkskockningen skingrade sig på denna tillsägelse. Legaten insände sin berättelse, men på samma gång kom en annan från stadens invånare, och efter inbändigandet deraf befalldes att de häktade skulle genast lösgifvas. Man tror att denna händelse kommer att piskynda den af påfven redan begynta förändringen af styrelsepersonal inom legationerna. POLEN. Från Breslau skrifves, d. 3 dennes, att bonduppror åter utbrustit i Galizien. Ryktet att bönderna, sedan skörden var inbergad, åter skulle förnya vägran att utgöra dagsverksskyldigheten, har således bekräftat sig. Man känner: dock ännu ej med någon tillförlitlighet om resningen är allmän eller inskränkta ej till ens