Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

en eller tusende gillade dem; samt derjemte politiska spörsmål, hvarpå den första satsen om! opinionsväldet utan vidare tillämpas, som vil hafva att fästa våra blicker. Det är tydligen i och för två hufvudsaker br Th. vill hafva flertalets värde nedsstt. Det ena är i frågan om den offentliga diskussionen, enär hr Tb:s mening tydligen synes vara, att den progresiva tendensen, och inom den framför allt den liberala pressen, stödjer sina resonnementer på Massans bifall så:om bavisningsgrund. Det andra är i frågan om represen:ationen, der, så väl vid val af riksförsamlingsledamöter (derest det radikala förslaget antoges), som sedermera vii heslutens fattande under riksdagsöfverläggningarne, de flesta rösterne i yttersta band altid skulle gifva u:slaget, För att nu få i öppen daz lagdt huru med alla dessa saker förhåller sig, börja vi med den första, och tillåta oss, hkasom hr Th., också angifva en hufvudsats såsom vår utgångspunkt: Man säge hvad man vill: en sanning, som med offentligt framställda cch aldrig vederlagda skäl blifvit bevisad, upphör icke att vara sanning derföre, all den slutligen vunnit så mycken mark i almärna tänkesältet. alt opiniomsväldet ställt sig på dess: sida och flertalets menisg öfverensstämmer med samma sanning. Detta, och intet annat, utgör i siellva verket den progressiva tendenseus och den Iberala sidans ställuing till opinionsväldet, och fler wwet, De män, som arbetat för det politiska ramskridandet och uppstallt praktiska sociala satser till institutionernas förbättrande, hafva alitid stödt dem på ra:ionella principer, hvilka de bevisat vara riktiga, utan afseende på om rationella, icke i abstrakt. utan i fulit tillämptig och med historien sammanhängande mening. Man bar aldrig i aseende på principernes deduktion stödt denna på den s. k. massaus tycken, eller utgått frin flertaletn, såsom bivisningsgrund för sina piståenden. Men då frågorna angått sambällets förbättring och framskridande i stort, så är det klart, at de sociala problemer, som den progressiva sidan behandlat, omfattat samhällsmedle amarnes väl i det hela, och icke blot beiraffat pågra korporationers och klassers bästa: med ett ord, de sya sociala problemerna röra nat:onens flertal, för att ej säga totalitet, de angå således il en stor del hvad man kallar massan a folket, på hvars förbättrade tillstånd i andbg och ekamlig måtto de arbeta; j2, de angå massan. men de utgå icke derifråa, såsom gruad för resonnementerna; sazning. Detta innefattar en hivamelsvid skillnad, hvarpå hr Th. här icke synes hafva tänkt. Han borde, med historien Itill vägledare, hafva besinnat, att all civilisation i verlden öfverallt och i hvad ämne som helst tillgått på det sättet, alt först rågre enskilde (:!wåbända i början endast en i hvar sak) kommit tili klar insigt öfver en ifrågavarande soIeial puokt af vigt, utarbetat densamma, och CC derpå meddelat sin tanke deröfver åt andre. Om, till följe af sanningens makt, dessa funnit sig häraf öfvertygade, hafva de anslutit sig ul Iden uppkartade tarkeo. Så bar deana vunnit lterrain. Var tauken sådan, att den och dess Iresultater endast omfattade en korporations bästa, så måste dess inflytelse stadaa inom den; men var den af allmän social orsfaltning, ländande till hela folkets vä!, så måste den för! eller sednare med intresse upptagas af fulket: ilflertal. Visserligen kan en sådan tanke innshilla sina fel.ktigbeter (den blir då mål för än vidare bearbetning och förbättring medelst py: tackar, som vinna mark alldeles på samma sätt) men icke är den felaktig endast derföre, att ec nations flertal följer och omfattar den med det naturliga intresse för sanning och vslzåvg, som Gud ingifver hvarje frisk själ. För öfrigt är de! föga möjligt, att en stor social tanke, hvar: följder äro af lifsvigt för menniskorna, skal kunna omfattas af en allmän öfvertygelse oct vinna betydlig sympati, utan att isjeliva verke ianehålla någon sanning. Man kan icke pås:å det, utan att ant:ga hände!sen för en det ailmänra tänkesättet; öfverruspling; och då rå. tlota en så svagt baserad ölvertygelse snart gifva rloch slutligen vuxit till en albnän opin onsmak! .Ibesegranda den förra. Hr Th. finner såedes vika för en ennin, bättre, ugåogen från en ny högre tanke, hvilken, på samma sält som der föregående, uppkommit bos någoa enskild, vurnit en småningom t-litagande medkänsla hos flere alt han i civilisationsfrågorna alltid ce kommer till massorna, eller allmänna sättets agörande; oaktadt saken icke utgått der ifrån. Hans sats: upplysningens väg är icke opisionsväldets, så vida detta utgår från flertalet, I 20 fer Va: mo ns a FT ot