Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

Boulognerskogen sig henne promenera till häst emellan sia man och Thaddeus Paz. Clementine bade under promeraden ytiret den önskan, att P.z skulle öta middag vid derss bord. Denna nyck, 3ttrad i ena oirskrömbt berrskarinnas ton, tvang kaptenen att kläda sig med ovanlig prydlighet. Clementine klädde sig med utmärkt behagsuka och på ett sätt som var beräknadt att göra intryck b!de på hennes man och på Thaddeus, då bon inrädde i salonger, der de båda vännerna väntade henne. — Grefve Pez, yttrade hon, ni skall följa med oss på operan i afton, Detta sades i en tor, som hos damerna betyder: Om ni säger nej, så blir jag ond. — Gerna, fru grefvinna, svarade Paz. Men som jag icke eger någon greflig förmögenhet, så anbåiler jag att Di täcktes kalla mig rätt och slätt kapten, och icke grefve. — Nåvä!, herr kapten, gif mig armen, yttrade hon i det Loa fattade hans arm, och förde bonom ut i matsalen, med blick och åtbörd af denna tjusande förtrolghet, som kan göra hvarje karl yr i bufvudet. Grefvionan placerade vid sin sida kapten P-z, bvars hållning var sådan, som en fattig underJöjunants, då ban spisar hos en rik general. Paz lät C:ementine tala och afhörde henne med den vördnad och uppmärksamhet, som en subjaltern visar sin förman, moltsade henne aldrig och afvaktede en formlig fråga, innan ban utlät sig ölver något ämne. Med ett ord: han syntes nästan dum inför grefvinnan, hvers koketteri studsade tillbaka mot denna isande allvarsamhet och denna diplomatiska vördnad.