Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

Förgäfves sade grefve Adam: — Var då munter, Thaddeus. Man skulle kunna tro stt du icke är bemma här. Du har säkert slagit vad att du vill göra Clemectine ledsen. — Thaddeus förb!ef tung och sömnig. Uader deserten, då domest kerna voro utgångna, förklarade kaptenen huru hbans vanor stodo i strid med andra menniskors. Han lade sig klockan åtta om afinarna och steg mycket bittida upp. Han lät således förstå, att har skulle bli mycket sömnig på spektaklet. oo— Min cafsigt, då jag ville föra er på operan, var att roa er; men gör som ni sjelf beh:gar — yttrade Clementine, litet stött. — Jag följer med, svarade Paz. — Dupjrez kommer att sjunga i Vilhelm Tell sade grefven; men du skulle Larske heldre vilja fara på Les Varietes? Kaptenen smålog och ringde; en kammartje nare inträdde. — Constantin, sade han till denne, skall spän na för den fyrsitsiga va nen, i stället för kepå vacnen. Vi skulle icke eljest få rum, utan al besvära hvarandra, tillade han, i det han sig på grefven. — En fransman skulle icke hafva tänkt på sådent, yttrade Clementine, leende, — Ack, men vi äro florevtinare, omplante rade i norden, svarade Thaddeus med en böj ning i rösten och en blick, som utvissde at bars uppförande vid berdet börflöt från el föresats, elt fattadt beslut. I följd af en alltför begriplig försigtighet, va det mycken koptrast emellan den omsedvetn: vändningen och tonvigten i detta ord och kap