Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

I ; ) Mn Den unga frun omfamnide och bysste gin man för det ädla i denna berännelse. Denne atertog: — Den u!omordentliga skicklighet, hvarmed Paz döljer ädelheten i sina tänkesätt, är en omåtlig öfverligsenhet. Jag har ofta sagt till honom: Du är en skalk: du eger i ditt hjerta stora herredömen, dit du sturdom drager dig undan. Han har rättighet att kallas grefve, men han vill icke heta annat än kapten. — Siledes h:r medeltidens florentinare åter framtröädt efter tre hundrade år, yttrade grefvinnan. Hoz: tonom fiancs bide Dante och Michael-Angelo. — Du bar rätt, sverade Adam, ty han ir poet till själen. — Således är jag då gift med tvenne polackar, utbrast den unga frun med en åtbörd värdig en Mara Dorval. — Dyra maka! utiopade Adam, tryckande Clemenrune tätt intill sitt bröst. Du skulle gjort mig en stor sorg, i fall min vän icke behaga dig. Vi fruktade det, både ban och jag. eburt ban var förtjust öfver mitt giftermål. Du skal Isåiedes göra honom mycket lycklig, i fall dv v.li säga, att du båller af honom, som en gam mal vän. — Jeg skall gå och kläda mig. Det är si v ckert. Vi skola fara: ut, alla tre, sade gret vinnar, i det bon ringde på en kammarjungfru Psz förde ett så ensligt, indraget och under ordnadt lefnadssätt, att iela den cleganta vert Iden i Paris frågade hvarandra bvem det kunde vara som åtföljde grefvi ran Laginski, då mal