Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

ler hvarje liten hop gjorde sig sjelf till me-l: telpunkt för sitt sträfvande, och längre än tilll: len enskilde sjelf eller den familj, den hop el-l: er det folk, som han tillhörde, sträckte sig al!Irig blicken. — Det kristliga hfvet åter är it nytt, med sin båg emot Gud vändt, i motats mot det fordna, i det timliga lifvets omsorger försänkta; ett lif i kärlekens fria försuud, i moisais mot det förut isolerade och vid sitt eget jag fästade; är en delsktghet a! len gudomliga kärlekens visende, som gör den leraf delaktige vordne till en ny andelig personlighet, likasom han förut genom den kroppsiga födelsen var en naturlig personlighet; cch om det fordaa lifvet är ett oulikomligt och vanmäktigt, så är det af Christo undfångaa nys et fu lindsdt och al!t besegranden Sedan författaren uti istedaingen sålunda i dess a!lmännaste drag teckvat det ikristhga lifvets id och väsende, utgör det egentliga arbetet endast den omständiisare utvecttlingen ar denna id och tillämpningen af densmma på alla lifvets förhåitanden. Det skulle bär lera till alltför stor vidlyftighet att derför närmare redogöra, och vi häånvise i detta afseende till ejeliva arbetet. Vi vilja, betrsffande det rita innehållet, sllenast nämna, att författaren afhandlat sitt ämne i trenne delar, i det han skärskådat den kris!liga sedeverksamheten först med häcsigt till det mil, hv-rpå hon är riktad, för det audra till den kraft, hvarmed hon söker uppnå sitt mål, och för det tredje till det förfaringssätt. som hon dervid föjer. Första delen innefattar tvenne afdelningar, af hvilka den förra besksifver det krisliga sträfvande:s mål till dess inre sida, eller Guds rikes förverkligande i menniskohjertat, såsom det närrise receptaklet för dea från Christus utgiende andan. Deu undervisar oss om de tönkesätt och den viljeriktning, som gör oss till rätts medlemmar af Christi församling, och visar. huru de dozmariska bagrepysn förlossning, försoning, helgelse, salighet, andelig frihet Mm. fl icke bau abe ett lif bortom gatver, utan älven för lefvernet härnere eg en oändg vigt och beiydetse. Den andra afdetningen åter afhandlar det yttre skick, som oskiljaktigt är förevadt med deta Guds rikes förverkliganda och inneboende i menniskohjertat. Författaren tager bär i skärskådande Kyrkan, Staten och Hushållet, såsom de samhbälsimosututioner. hvilka, beungade al sedlighetens id6, oföränderligt och nödvändigt måste tillhöra hvarje uthildadt saxaöif. I sammanhang med hvar och en af dessa, betraktar för? bärpå de ve:-ksambetsarter, som väl medeibart äro nödvändiga vilkor så väl för samhällenas som för de enskildas bestånd, men som imedlertid icke direkt tillhöra sjelfva samhällsfunkt onerna, såsom Velenskaper, Konster, Åkerbruk, Industri, mm. m., och, skådande allt i kr:sterdomens jus, visar han 038, huru även de materiella verksamhetsarterna intaga ett rum i Guds rikes stora alt omfatande organism, samt att da icke blott ära vikor för vårt timliga his bestånd, utan äfven för andens utpräglinag i det utvärtes. — Uti den andra delen eller dygdeliran beieckaas dysdes som den hos subjektet immanenta kraten, hvarmed det, efter alt hafva i medvreiande! upptsgit det mål elier idesl, mot hvilket de! bör sträfva, söker att upphinna detsamma. pPc lsamma sätt som målet, hvarpå allt hänföre; sig, eler Guds rike, är ett, så är ock dygen Isåsom varande i sig sjelf intet annat än samme: ena gudomliga andas energi hos hvarje enskild äfvenledes i grunden en, cen fir, alt efte hvarje individs förhållande till de öfriga medllemmarne i menniskosamfundet och till de I mål för sin verksamhet, hvari han är begri Ipen, olika lynne och benämningar. Men ehu:v I sålunda visssrligen serskilda dygder uppkomma ; Å j dj Å -Juadfå de bkväl blott der:genom sin sanna karakter, att de fattas som olika mod fizaionei -Jaf den kristliga kärleken. Rättvisan i sin ju ridsska strängbet bir annars lätt en mocslisk -Iorättvisa, godheien klemmighet, lydnaden slafveri, ifvern emot all orätt fanatisro, 0. s. Vv. — Den tredje delen eller plgtläran anvisar 0: slutligen, sedan i det föregående filtet för de: Imensil:ga verksamheten blifvit uppmätet, och tillika lynnet och be:kaffenhaten af denna verk: Tsamhet biifvit visadt, den ordnisg hvaruti alt bör ske, emedan fordringar från flera serskild: håll taga verksamheten i anspråk. Hr I. bar genom ifrågavarande arbete fyll en väsendtiig lucka i den tbeologista litteratu ren. Fan har upplifvat en bland oss visserli sen ej okänd, men af författare föga bearbeta: sida af kristendomen. I det våra theologer bit intills uppfattat den kristna religionen hufvud sakligast såsom medel för en salig död, bar man I beträffande dess förbållande till denna verlden deruti endast skådat en tröstarinna i lidand SA TURN NO RT TT VITARE TE VYENSA TS SIISETG RETT INRESA SNES