Aftonbladet – 12 september 1846, sida 2

Article Image
ch vedermödor och en tillflykt undan lifvets tormar. Nu är detta mål visserligen också i ig sjelt ganska godt. Men det fordras något nera. Man kunde med Goethe framställa nödvändigbeten ej blott af Memento mori, utan ock al Memento vivere. Hr I. har i kristendonen låtit oss känna en verldsombildande makt. len segerkraft som skall öfvervinna verlden. Han är den förste, som här sökt uppfatta kristendomen i tanke och framställt dess verk och syften i ett sammanbängande helt. Frisjord ifrån det bokstaf: fstvång , som bittills föramande Isgt sin hand på det andeliga lifvets ria utveckling, har han visat, hvilka för lifvet lyrbara lärdomar genom en förnuftsenlg tillegnan af den kristna sanningen äro derutur att hemta. Den heliga skrift uppenbarar oss på sådant sätt det gemensamma mål, hvaremot menskligheten bör sträfva, och historien framstår i en klarare dager. Vi skåda den gudomliga tanke, som i henne med oemotståndlig makt banar sig väg genom företeelsernas brokiga kedja, samt lära oss inse, huru det eviga och oändliga uppeubarar sig i det förgängliva och ändliga samt i tid och rum bildar sig eo yitre existens. Under den gäsning och oro under den kamp emellan gammalt och nytt, som för närvaraude föresår i de flesta europeisk: samhällen, har hr I. i kristendomen, såsom den grundval, hvarpå nästan hela den europeiska verlden och dess bildning hvilar, anvisat oss det räddningsankare, hvar vid menskligheten måste hålla sig fast. Förevarande arbete är för den enskilde och för ststsmannen af I:ka intresse. Den förre lärer sig derutaf, huru hans eget lefnadsmål låter förena sig med det stores gemensamma för hela menskligheten, och just derigenom erhåller sitt sanna värde. Den sednare åter bör fiana ett nöje i att jemnföra sina egna åsigter med de här uppställda principerna, för alt ur kristlig syapunkt bedöma dagens såväl politiska som sociala frågor, sisom står idermaktens Organisation, straff beorierns (avarvid vi särskildt fåsta läsarens uppmärksamhet vid författarens omdöme om dödsstraffet), näringsfriheten m. fl. Man har ej sällan försport klagan öfver bristande bumansstisk bildning hos de unga män, som inträdt på embetsmannabanan och bland hvilka i en framtid urval måste göras för beklädande af statens vigtigaste embeten. Nåsra ib!and dem, som hafva ett ädlare syfte än det beklacligtvis alltför vanliga ati blott göra, såsom det kallas, sin lycka och förskaffa sig inkomster för ett mnjutningsrikt lif, erkänna sjelfva denna brist och önska äfven af allt hjerta att kunna afbjelpa densamma. Men dels afskräckas de af den starka tankea:strängning, som ett allvarligt studium af filosofien och den derpå grundade statsvetenskapen ovilkorligen kräfver, dels er fordras för ett sådant studium en ihärdighe! och en tidsuppoffring, som deras öfriga göro mål oftast ej skulle medgifva. På vårt språk bar ett tjenligt arbete i detta afseende hittill: felats. Denna förlägenbet är nu likväl afsjelpt hr I. hafva de tillfälle att göra bekantskar med en författare, otvifvelaktigt en bland dei som innehafva sin tids Lössta vetenskapligs bildning i detta fack, och som på ett populär sätt velat meddela dem de nya och stora idee tiden bär i sitt sköte. Hans arbete är en källa hvarutur man inbemtar en bildning, på e gång filovofisk och religiös, på samma gång skär pande förstandet och förädlande sinne och hjerta Skulle än för den skorpsionige granskaren vissa detaljer åtskilligt af mindre vigt vara at a: märka, bir det heia bkkväl vittne om en e nergisk och öfverlägsen ande samt är, vi våg söga det, et af de grundligaste alster, som p sednare tider lemnat svenska pressen. sceremave AROR Soran

12 september 1846, sida 2

Thumbnail