Aftonbladet – 8 september 1846, sida 3

gylldene kupol. Detta tempel är redan omkring ett sekel gammalt, men icke ännu fullbordadt. Det har från fordno gått och går ännu en gammal folksägen bland ryssarne, att detta tempel aldrig skall blifva färdigt. Som man påstår, lät, med anledning häraf, kejsar Paul anbefalla dess fullbordande med tegel, i stället för med slipad granit, såsom planen från början varit; men detta lät Alexander åter nedrifva, och återupptog fortsättningen af arbetet med slipad granit, hvilken belägges med marmor. Det inre af templet är ännu under fullt arbete, men lofvar att blifva värdigt templets rykte och den tid och de kostnader derpå användts — och det vill säga mycket i Ryssland, der de aldra kolossalaste kejsarepalatser, då det så skall vara, från grunden uppbyggas på några få månader! Midt på denna Isaksplats står den från Finland med menniskokraft hitförda, mycket omtalade, granitklippan, med Peler den förstes derpå uppresta bildstod till häst. Detta monument är i och för sig af förfärligt kolossala dimensioner, men ser här så obetydligt ut genom så väl platsens betydliga vidd, som de omgifvande byggnadernas storlek. På andra. sidan amiralitelshusel och den nyssnämnde planterade, öppna promenad, som på tre sidor omgifver detsamma, ligger det kejserliga vinterpalatset, detta storverk i sin genre, som för några år sedan från grunden återuppbyggdes på omkring sex månaders tid, och kostade flera tusendetals af de arbetandes lif. Sådana arbeten kunna endast i Ryssland vara tänkbara! Utanför detta palats står Alexanders-monumentet: en af ett enda kolossalt och slipadt granitblock — veridens största monolith — bestående obelisk, äfven hitförd från Finland, hufvudstadens enda granitgrufva, då inga berg finnas på närmare håll att tillgå; — skäl nog att göra egandet af detta land vigtigt. Ännu något längre bort ligger Marsfältet, en plats, tillräckligt stor att derpä kunna inhysa en och annan af våra svenska småstäder med både hus och tomter. Detta är paradplatsen för kejsarens. garde, öfver hvilket sjelfherrskaren stundom i egen hög person här lärer bruka taga befälet och kommendera med en verkeligt kejserlig stämma, hvilken pästås, dervidkunna tydligt höras öfver