att Eriksson strax derefter varit sårad i armen oct Söderström, hållande en bössa i handen, erkänt at! han aflossat skottet emot Eriksson, äfvensom Sö derström, vid förhör som sednare på dagen blifvif med honom anstäldt, förnyat nämnde erkännande Ej mindre provincialläkaren, doktor Schultz, som efter det Eriksson den 20 i ofvannämnde månac aflidit, besigtigat dennes döda kropp, än ock kgl sundhetskollegium har förklarat, att den Eriks son tillfogade skottskada varit verkande orsak til hans död. Hofrätten dömer, i förmågo af 44 kap. 4 Miss gerningsbalken och K. Förordningen den 40 Jun 1841, Söderström att för det grofva brottet mist: lifvet genom halshuggning; men emedan hvad emo bustru Söderström inlupit, fastän besvärande, lik väl icke, emot hennes nekande, utgjort laga bevis ning derom att hon varit i mannens brott delak tig, har hofrätten funnit det hustru Söderströn icke kän till ansvar i målet fällas. Beträffande å talet emot enkan Eriksson har hofrätten gillat hä radsrättens utslag, genom hvilket enkan E., säsom öfvertygad, att hafva i sitt handlingssätt emot sing föräldrar åsidosatt den vördnad och ömhet, de haf rätt att af henne fordra, och då hon derjemte erkänt hvad äfven vittnen intygat, att hon vid åtskilliga tillfällen emot modren fällt smädeord, blifvit dömd att derför, jemlikt 44 kap. 3 Missgerningsbalken, K. brefvet den 28 Febr. 1793 och K. förklaringen den 23 Mars 1807 straffas med 20 dagars fängelse vid vatten och bröd, en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Almunge kyrka och derefter inför rätta göra modren offentlig afbön. Hofrättens utslag är, så vidt det rör mekarne Söderström, Kongl. Maj:ts pröfning hemstäldt.