Aftonbladet – 5 september 1846, sida 2

har velat försvara uttrycket, men icke kunnat på hittg andra skäl, än att kronogodsförsäljningen in. nebar åtskilliga olagligheter; och detta har Fryxel redan från början ock sjelimant segt. Men att, enligt Geijers ord, något vål: der vid utöfrades, har hr Bergfalk icke mäktat mec ringaste ord ådagalägga, och skillnaden emellar våld och olaglighet inses af en hvar. Att åter hr Geijer, för att karakterisera denns Olaglighe , begagnade det hårda, det uppretande det öfverdrifna uttrycket: ett våldets verkp, så. dant är ett nytt bevis på hans afvoghet mot Axe Oxenstjernas styrelse och på höns benägenhet et! framställa dess åtgärder i en mindre fördelaktig dager, och det är denna Geijers orättvisa i både sinnesstämning ech ordalag, som Fryxell anmärkt och tadlat, och som hr Bergfalk förgäfves bemödar sig om att bortresonera. Art. XII Hr Gejjer har sagt: att aristokratien (vid Krislinas tid). hårdnackadt motsatte sig alla försök till hämmande af kronogodsförsäljningens verkNNgarn. Fryxell har anfört flera exempel på moisstsen Hr Bergfalk har ej velat entaga dem som sådana. Läåtom oss derföre ge eter! Gustaf Adoli hade i sin Konungaförsäkran 4617 uteslutit de ord som gäåfvo efterträdande Konung rätt att återtaga abalienerade kronogods. Kristinas förmyndare läto i 4634 års regeriogsform åter införa dessa ord hvilka mer än allt annat hämmade verkningarna af kronogodsförsäljnipgen. Att nu om en styrelse, som gjorde detta, saga, att den ,hårdnackadt motsatle sig alla försök att hämma verkningarna af kronogodsförsäljringen; sådant är en svår orättvisa. I denna enda punkt ligger ju ett jettestort bevis, huru ytterst obilligt hr Geijers uttryck är, ett nytt bevis, huru han genom öfverdrifna ord och målningar gång på gång kastar orättvisa skuggor öfver Axel Oxenstjernas styrelse och vänner. Hr Bergfalk säger: det motstånd, hr G. omtalar, finnes i svaret på böndernas begå: an 1643n. Men med hr Bergfa!ks tillåtelse är detta icke öfverensstämmande med sanningen, Hr Geijers ord gälla ej blott detta uppträde. Han säger, att aristokratien motsalte sig -hårdnackadt alla försök att hämma verkningarna af kronogodsförsäljningen. De öfverdrifna, de orättvisa orden shårdnackadt och alla äro rya och talande intyg om hr Geijers ensidigt bittra sinnesstämning mot adein. Som bevis på adelns beredviltighet att i detts fall antaga billiga jemnkningsförslag, har Fryxe!l anfört dess snart lemnade bifall! till 4655 års roduktion, en reåuktion, som hr G. anser bafva blifvit billig. — Hr Bergfalk invänder deremot, at G. talat om den aristokrati, Kristina hade emot nsig; ej om den, med hvilken Earl Gustaf hade all göra. — Hvilket försvar! Kan hr Bergfalk säga oss skillnsden mellan den aristokrati, som Kristina hade emot sig i Maj 1653 och den, som i Mars och April 1655 beviljade reduktionen? Art. XIIH. Msn talar ofta om två slags olika politik för Sverige. Den Europeiska innebär att verksamt blanda sig i striderna mellan det öfriga Europas magter; och Gustaf Adolf angaf denna politikens rigtning och medel bestå i att skaffa sig herraväldet öfver Östersjöns alla kustlånder. Den andra. den Skandinaviska politiken lemnar å sido alls planer, alla eröfringar söder om Östersjön, och fåster sina blicksr endast på den stora Nordiska halfön. Enligt Gustaf Adolfs ord bestod denna Skandinaviska politik deri, att svenskarna skulle lägga sig inom egna klippor och skär, hålla en stark flotta och lefva i landet eniga. Deita är hvad hvar och en menst och menar med Sveriges Europeiska eller Skandinaviska politik. Nu har hr Geijer sagt, att Karl Gustaf utbytte Gustaf Adolfs Europeiska politik mot en Skandinaviskp. Fryxell har visat, huru Karl Gustafs planer på Kuriand, Preussen och Polen och hans beständiga och äfventyrliga delningsförslsg hafva den bestämda riktningen af en Europeisk, raen icke af en Skandinavisk poiitik. Hr G. har tegat härvid; men br Bergfalk påstår, att planer på Kurland samt Ostoch Westpreussen svårligen kunna anses så fremmande för en .Skandinavisk poittik, som nu, och som hr Fryxell vill låta påskina, att de då voron. Fryxell svarar, att eröfringsplaner mot Kurland, Ostoch Westpreussen äro och biifva pfremmande för en Skandinavisk politika; br Bergfelk må nu säga hvad han vill. Fryxell! påstår ytterligare, att sådana eröfringsplener voro reden då fremmande för den Skandinaviska politiken, hvilken Gustaf Adolf redan då uppgaf bestå i att lägga sig inom Sverges klippor och skär och bålla en stark fiotta. Så länge orden Europeisk och Skandinavisk bibehålla deras hittills innebafda betydelse, blir det för br B. omöjligt att inbilla Svenska allmänheten en sådan orimlighet, som att eröfringsplaner mot Kurlend och Preussen höra till en Skandinavisk politik. Men tillåter br Bergfalk tala; men ror dock att hädanefter som hittills två gånger vå är fyra. Art. XIV. I Svenska folkets historia I. 494. omtalar br Geijer elt försök af Mugnus Ladulås att förvandla all adel i tjenstadel; eiler göra tjens! till villkor för adelig frihet; och pag. 192 nämner han samna konungs bemödarde att förvandla den gamla ,bördsadeln till hofijenstadel,. Dessa hr Geijers ippgifter gillas och bekräftas af hr Bergfalk, se