Aftonbladet – 4 september 1846, sida 2

hvartill Nyman svarade: att han har hvarken det ena eller det andra, af hvad denna fråga innefattar, sig bekant, men intygade: att sekonden icke var på däck då det ifrågavarande samtalet egde rum. 2:0 Om sekonden derefter uppkom på däck och gaf order om intagande af ett ref i märsseglen, och om han sedermera återgick ned i sin hytt, som besvarades af Nyman sålunda: att han iche kan upplysa annat härom, än att då vid 4 glas. pattrefvet skulle efter vanligheten intagas, samt alle man ef sista vakthafvande officeren, sekundlöjtnanten Rålamb, voro uppkallade å däck, både chefen och sekonden befunno sig å halfdäck och de ställen, som förut af vittnet äro uppgifne, 3:0 Om Nyman yttrade något vidare till sekundlöjtnanten Rålamb om väderleken, eller afgaf rapport om hvad som dem emellan samtslats till chefen eller sekonden, hvartill vittnet svarade nej. 5 4:0 Om några andra seglare kort före olyckshändelsen af Nyman observcrades, och i sådant fall om de bergade segel, i anledning af hvilken fråga Nyman upplyste, att han hvarken före eiler straxt efter olyckshändelsen såg några andra seg!are. Fr kaptenlöjtnant Tersmeden begärde att Lindqvist, Pettersson, Möllberg och Appel mätte ytterligare förekallas, för att än vidare rörande vissa omständigheter i målet höras, och fingo de hvar efter annan ånyo förekomma, samt på gifven anledning tillade dess vittnesmål: Lindqvist: att den kanon, som han omtalat såsom rubbad ifrån sitt ställe, efter krärgningen hade skiljt sig ifrån lavetten, men vittnet vet ej hvart den vidare tog vägen; att vittnet icke hörde något samtal emellan sekundlöjtnanten Rålamb och underskepparen Nyman angående den sedn:res anmaning till folket, som var med tvätten och klädernas upphängande sysselsatt, att skynda sig stt sluta denna förrättning, i anseende till det af Nyman befarade svåra vädret, och att han icke tidigare än han förut uppgifvit, bemärkt luften mulna och mörkna i N.W. Petllersson: att han vid fartygets krängning gick upp genom pikluckan å däck åt lovart, hvarest han vid sjankningen fattade uti fockvantet. Möllberg: såsom stående i lä vid mesangigtåg, då olyckan timade, såg icke att den af Appel omvittnade kanonen vid eller efter krängningen kom i gång, ehuru han stod just i den väg kanonen skulle hafva gått, samt Appel: att han vidblifver sin uppgift om samma kanon, äfvensom att han efter understyrman Nilsson var den som sist stod vid rodret, samt då korvettens akterstäf började sjunka, släppte rodret och, såsom han förut berättat, kröp ut gerom kanonporten. Hvad desse sålunda ytterligare upplyst och intygat, upplästes härefter och vitsordades såsom i protokollet rätteligen uppfattadt; hvarefter så väl de, med undantag af Möllberg, som ock de närvarande oflicerarne, på tillfrågan förklarade, att åskan icke af dem hörts vid ifrågavarande tillfälle, men att sådant var fallet efter olyckshändelsen eller påföljande dagen. Slutligen anhöll äfven hr sekund!öjtnanten Dahlström att i protokollet måtte intagas följande tillägg i dess redan afgifne vittnesberättelse, med egna ord, neml.: Aktors fråga Js 20 i protokollet för d. 23 Juli intagen, om hvar och en var på sin plats? har jag besvarat med ja; likväl måste jag nu tillägga: så vidt jag sådant vet, helst det naturligtvis vid den starka krängningen blef omöjligt för hvar och en att bibehålla sin plats om bord. Med mig sjelf var händelsen, att jag sedan styrbords 4:sta del var nedsänd och bramsegelskoten uppstuckne, nedgick, för att utbyta min linnetröja mot en rock, ehuru jag blott hann ned i halfva gunnrumstrappan, då jag vid kallelsen: upp alle man, genast uppsprang och stadnade akterut midskepps på däck, hillende mig i räcket kring gunnrumsnedgången, der jag då hade fri utsigt öfver halfdäck och lofvarts gångbord, samt der qvarstod tills jag af vatinet spolades öfver bord, under hvilken tid jag icke såg någon kanon i rörelse. Mitt svar på aktors femte fråga, när byen började synas, fordrar äfven en närmare utveckling. Som jag först kom på däck, då alle man dit uppkallades, kan jag följaktligen icke slis bestämma, hvarken när himlen började tillmulna eller när den började blifva mörkare i NW., men jag håller alldeles för sannolikt och är äfven fulit öfvertygad om, att detta tillmulnande och isynnerhet det mörkare i NW. omöjligen kunnat visat sig så tidigt som en timma eller ens en half timma före intagandet af nattrefset, och skulle således, för min del, tro, att några varningar till vakthafvande officeren icke varit möjliga, då, till och med efter nattrefvets intagande, byns utseende icke var så hotande, att chefen drog i betänkande att nedsända en fjerdedel af manskapet å trossbotten. Till svaret å sextonde frågan, om byens utscende gaf anledning till intagande af de stora seglen först, bör jag äfven slutligen lägga: att, enligt min öfvertygelse, anledning dertill icke förefanns, ty ingen anade byens hårdhet förrän sådant blef omöjligt, och efter min tanka hade intagandet af ett eller äfven alla underseglen (om sådant varit möjligt) blifvit af föga båtnad, såvida det icke lyckats att få fartyget för-de-vind, till hvilken manöver det fordrats 40 gånger så lång tid, som den, hvilken förflöt ifrån början af bramseglens gigande, och tilis byen föll om bord, en tid icke lång nog att giga för-bramseglen. Sedan förestående tillägg, dem hr sekundlöjtnant å den gångna eden antog, blifre 2 RR TN