Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

htseitosinensssttnösnors ÖA RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. — En väfskedsförsäljere, Anders Pettersson från Markaryds socken i Kronobergs län, som några dsgar vistats härstädes, hade i poliskammeren anmält, att han sis!l. thorsdagsafton blifvit i en trappa öfverfallen och bestulen af två positivspelare, Frans Jouvin och Erik Larsson, i hvilkas sällskap han tillbringat aftonen. Den summa, som blifvit bonden frånhänd, utgjorde enligt hans uppgift 2029 rår 32 sk. banko. Polisuppsyningemannen Becker, biträdd af handelsbetjenten Cederdsahl, som tiliförene verit anställd vid polisen, ertappade och fasttog i lördags qväll uti H-ga parken de begge positivspelarne, hvilka efter affären med Anders Pettersson hållit sig undan. Jouvin och Larsson blefvo häktade. I början förnekade de tillgreppet, men på mändagsmorgonen erkände Larsson för polisbetjeningen, att han och Jouvin hade begått förbrytelsen, och uppgaf ett ställe i trakten af Traneberg, der så mycket som funnes qvar af de tillgripna penningarne, skulle vara förvaradt; ty en del af dem hade blifvit förskingrad. Vid besök på det anvisade stället påträffades i ett stenrös 286 riksdaler rgs. Vid polisförbör har målsegaren Anders Pettersson uppgifvit, att han sistl. tbordags e. m. omkring 6-tiden kommit i ssmspråk med de tilltalade, hvilka då stått och spelat positiv i grannskapet af Slussen; han hade först gifvit dem en slant och gedan bjudit dem in på Jernbärarkrogen, på en sup; derefter hade bonden och positivspelarne följts åt till )Gröna jägaren, der de ytterligare supit om med hvarandra, och när liqviden skulle uppgöras hade bonden framtegit sin tjocka plånbok och sagt, att han, som hade mera pengar än de, skulle bjuda. Sutligen hade Anders Pettersson antsgit deras inbjudning att följa med dem till G2mla prestgården, der de ppå ett ställe, tre trappor upp skulle dricka kaffe. Här hade Larsson och Jouvin med hvarandra ett enskildt samtal, hvars resultat blef, att när parterne skulle lemna stället och begifva sig utför trappan, Larsson högg Anders Pettersson i nacken och hade omkull honom. Jouvin hade dervid tillgripit Anders Petterssons plånbok och när detta var gjordt skyndade rånarne ut på gatan och sprungo sedan hvar åt sitt håll. Anders Pettersson ropade om hjelp; en okänd gaf honom det rådet att gå till polisen. De tilltalade (af hvilka den ena, Erik Larsson, varit pionier) bafva erkänt riktigheten af Anders Petterssons uppgiter, utom deri att Larsson skulle hafva tagit honom i nacken, hvilket bestrides af denne tilltalade. De hade begagnat sig af Anders Petterssons druckna tillstånd, för att fråntaga hohom hans penningar. Om dessas belopp äro parterna ej ense; 60 riksdaler uppgifva de tilltalade att de förskingrat, 4 rdr 24 sk. innehade de vid häktandet och 286 rår, 8l:t rgs, hafva, såsom ofvan är nämndt, på deres anvisning kommit til: rätta; men detta uppzår icke på långt när till den summa, som Anders Pettersson säger sig hafva mistat. — Emot förre handesbetjenten Carl Knut Dalin, som en gång varit straffad för stöld, är engifvet, att han innehaft två guldur, 4 sjöskumspiphufvuden och ett par silfvcrskedar, hvilka han skall hafva velat belåna af en skeppare, Matts Hamnström; och som polisen sf skepparen Hamnströms uppgifter funnit anledning misstänka att nämnde saker kunde vara stulva, har Dalin blifvit häktad. Hamnström hear berättat, att en f. d. skrädderiarhetare vid namn Petter Pettersson (straffad för förskingring af anörtrodt gods) i söndags morse kommit ombord å Hamnströms vid stadsgårdshamnen liggande storbåt och ä Dalins vägnar frågat H., om han ville köpa de omnämnda silfverpjeserna, hvartill Hamnström förklarat sig hugad, då två af hans bekanta, som voro tilistädes vid förslagets framställande, tillstyrkt honom att ingå derpå, emedan någon upptäckt af tjugods möjligen deraf kunde föranledas. När Hamnström, åtföljd af Pettersson, anländt till Daling bos:ad, hade de begge sistvämnde först haft ett enskildt samtal med hvarandra, hvarpå Dalin af skepparen begärt att få låna 30 riksdaler; och till pant för denna summa h:de Dalin erbjudit Hamnström berörde ur, skedar och pipbufvuden, som voro förvarade i