Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

gen såsom ett slutligt, om ej praktiskt mål. dock något, hvarmed icke sjelfva början kan görss. Vid närmare påseende torde man dock finna sig benägen att gilla hr M:s tanka i denna väg; ty då man följer bans method, bildas bokstäfverna gerast från början enligt skönskrifningens fordringar. Då man deremot i dagligt bruk och vid nödvändigheten att skrifva snabbare, ej är i sånd att så noga jiakttaga denna konstruktion, uppkommer fortskrifningen såsom ett sednare, såsom ett derivat från skönskrifningen; och såsom något, hvilket alltid kan mer eller mindre bibehålla grunddragen deraf. Vi hafva i allmänhet redogjort för hr M:s kalligrafiska system, utan att anse oss för egen d:1 kunna afgöra, buruvida ban har rätt i sitt förslag. Hans system torde väl till någon del hafva honom sjelf till uppbofsman; men äfven väsendtligen försknifva sig från äldre epgelska methoder, likasom betydligen utgå från den bekante tyska kelligrafen Grönings lär, Värdet och nyttan för skolundervisningen inhemtas säkert bäst af de försök dermed, som skolleörsre företaga.