Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

HFAIlUd UULIICP, UIRS VIUCIU. BLANDADE ÄMNEN; — SJELFMORD I FRANERIKE. En fransk tidning innehäller åtskilliga märkliga uppgifter rörande sjelfmordens tilltagande. jemte några anmärkningar öfver orsakerna dertill, hvaraf följande torde förtjena här meddelas: Antalet af sjelfmord i Frankrike hafva tilltagit i en grad, som på det högsta påkallar psyko!ogens och moralistens uppmärksamhet. Enligt officiella rapporter förekommo år 4827, 1542 sjelfmord; år 1828, 1751; 1829, 1901; 1832, 2156; 1836, 2340; 1839, 2747 och år 1845, 3040. Häribland äro likväl icke försök till sjelfmord inberäknade. Uti Paris äro de naturligtvis talrikast, och uppgå ungefär till femtedelen eller sjettedelen af det hela, samt hafva der tilltagit ungefär i samma proportion, så att då de 1834 utgjorde 352, uppgirgo de 1843 till 544. Likväl bör befolkningens tillvext naturligtvis härvid tagas i betraktande. Man har hört de mest skiljaktiga tankar om sjelf mord. Somliga anse dem för en fri handling, som påkallar ansvarighet; andra betrakta em som en yttring af vansinnet; somlige skryta deröfver säsom ett dreg af mod, endra förklara dem för en feg bandling; religionen stämpler dem till brott och moralen till en brottslig handling. Alla dessa opinioner hafva en saun sida, men så snart någon dera vill vara ensamt giltig, leder den till villfarelse. Att vilja föra allt till enhet inom psykologien, moralen och medicinen, är att glömma att menniskan är ett föruncerligen fåfängligt väsende, ombytlig och ostadig, så ett det är svårt att om henne bilda sig ett säkert omdöme. De ofäciella tabellerna för år 4839 upptaga såsom orsaker till sjelflmorden följande kategorier: elände och motgångar: 433; — familjörhållanden : 272; — kärlek, svartsjuka, dåligt uppförande: 248; — diverse motgångar: 279; — sjukdomar i hjernan (derib!and vansinne): 763; — dryckenskap: 147; — fysiska lidanden: 258; — sjelfmord efter mord, förgifltningar. mordbrand: 29; — okända orsaker: 3453. Åtskilliga exempel på sjelfmord under ovanligare omständigheter förekomma vidare, serdeles för att ådagalägga att den föreställning är oriktig, att en person begår sjelfmord i det ögonblicket han icke är fullt mäktig sina sinnens bruk. En men vid sextinio års ålder osade ibjäl sig, sedan han förut författat följande bref till sin dotter: Mitt älskade barn! Jag är 69 år, jag är sjuk, lam, nästan blind. Jsg har gjort allt för att upphöra att falla dig till last, men ingenting her lyckats mig. Då jeg släpat mig till fattighusen för stt begära bli intsgen der, har man sverst mig att jog ännu icke vore rog gammal. Under sex månader har du tömt ut dina tillgångar; ingen vecka förflyter, uten att du bär bort några effekter till lånekontoret. Slutet af detta allt är icke ovisst: det är ett å:t mest förskräckliga elände för oss begge; då är det hundra gånger bättre att j:g slutar min smärtsamma tillvaro. Jig begagnar mig af den stund då du är borta; då du återkommer äro alla mina lidanden slutade och du skall icke längre behöva arbeta för mig. Några andra exempel förekomma på sjelfmord begångna med fullkomlig sans, hvaribland följande ir det märkligaste. En ung man, tjugufem år gammal, väl klädd och mycket lugn, inkom i en af de förnämsta skottbanorna och begärde att få öfva sig i målskjutning. Föreståndaren och en gosse följde honom. Under Jet man gick genom trädgården, talade hin om ivarjehanda saker med en glad min och utbredde ig iberöm öfver trädgårdens anläggning och blommornas skönbet. Då man inkommit i kabinettet, RR RRRRRRRE—RRE——RERRRRRRRRRRRRRR