Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

talar? Och den der gigantiska pyramiden: — buru många arbetare tron j väl man skulle, under tjugu års tid, behöva, för att göra den tillgänglig för en bäst, som skulle nedforsla malmen? Men det är änvu icke allt: en sak, hvarom j ären okunniga, men som våra infödingar här i bergen alltför väl veta, är att en förfärlig snödrifva under balfva året betäcker spetsen af le Follet, och att det då skulle vara ytterst djerft och farligt att försöka uppklittra på detsamma. Dessutom skall dess topp hädanefter blifva ännu mera ogästvänlig än hittille. Hafven j icke märkt, att bland de nedrullade, splittrade klipporna det fanns en ofantlig granitmassa, som bildade liksom en skans mot glacieren och hindrade den att framtrönga till grufvan. Om j egden den ringeste id om framskridandet af dessa oerhörda massor af evig snö och is, skullen j begripa, att lavinen redan inom tvenne år för alltid torde bafva öfverhöljt spetsen af le Follet... Nej, nej, mina herrar, sysselsätten er icke med denna dröm om det comöjliga. För att åvägabringa ett bearbetande af denna gufva, skulle vida mera guld erfordras, än den lilla ådran kan på tunadrade år gifva i afkastning. Tvisten icke om den tillkommande eganderätten till dessa fåfängliga rikedomar. De äro för alltid förlorade, så väl för de goda sora för de elaka. (Forts. följer. AN — London bar nyligen blifvit befri:dt från en million rättor derigenom, att floåvaitnet vid en inträffad storm, i förenipg med ymnig nederbörd, inträngde ovanligt högt i kloakerna och i källrarne till husen, hvarigenom skadedjuren dels dränktes, dels bortfördes med Themsen.