Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

ett uti Dalins kök stående skrin. Hamnström hade ej velat emottaga någon pant förlånebetoppet, utan lemnat penningarne emot revers. Linet skulle återbetalas påöljande onsdsg eler thorsdag. På söndagsaftonsn hade Hampnström, i sällskap med en af sina bekanta, skepparen Lindman, åter begifvit sig till Dalin på upptåckt; men vid detta tilifälle var Dalin ej hemma. Då gick Hamnström till södra polisvaktkontoret och snmälde hvad som förefallit emellan honom och Dalin. Emot skepparen Hamnströms trovärdighet förekommer att ban i åtskilliga delar af sin berättelse haft olika uppgifter vid ett föregående förhör, som br polismäöstaren avställt med honom. Förre skrädderiarbetzren Pettersson, som skulle hafva varit mäklere vid transaktionen emellan skepparen Hamnström och Dalin, förklarade vid polisförhöret, att han aldrig sett skepparen och aldrig varit hos honom; ban hade ej heller någon bekantskep med Delin, och visste ej hvem den personen vore. När Dalin blef förhörd och medgaf att han kände Pettersson mycket väl,, vidkändes äfven denne ;ekantskapen. Dalin förnekade stt han innehaft desaker,skeparen Hamnström påstått sig hafva seit hos hoiom. Petterssons närvaro och bemedling vid öfferenskommelsen om penningelånet, som Hamntröm beviljat Dalin, bestriddes af Dalin; långifvaen hade varit ensam vid sitt besök hos Dalin föriden sändagsmorgon. Skepparen Hamnström uppgaf att Dalin velat åt wonom sälja uren, skedarne och piphufvudena för 100 riksdaler; detta bestridda Dalin — han hade u inga sådane saker att sälja. Ett vittne sade sig hafva sett två guldur hänga vå Dalins vägg. Dalin upplyste att det vore ett jar bronstoflor, som funnes hängande der ännu. Dalin och Pettersson hafva blifvit insatta i särkilda ceiler, tills vidare.