Aftonbladet – 31 augusti 1846, sida 2

Skulle väl buset kunna tro, att för detta ändamål en kungörelse blifvit utfärdad af följande innehåll? Jag uppmanar ortens samtliga invånare att fasttaga alla illssinnade derstädes: att, väpnade med lior och yxor, bringa dem i styrelsens händer: och jag är bemyndigad att för denna tjenst gifva passande betalning åt dem som öfverlemna ifrågavarande personer,. (Hör, hör!) Kan man förundra sig att en sådan kungörelse måste medföra de mest olyckliga följder? (Hör!,) Men detta var ej allt. Bönderna fingo tillsägelse att bringa de betecknade personerna i styrelsens bänder med godo, om så läte göra sig; men att i alla fall öfverlemna dem; och den orts styrelse, som gaf denna tillsägelse, förklarade sig hafva blifvit bemyndigad dertill. Talaren hoppades dock, till mensklighetens heder och till heder för de stora europeiska makter som frågan angår, att ett dylikt bemyndigande aldrig har ägt rum. (Hör, bör, bör!) — Men buru verkställdes befallningen? Icke mindre än 1478 egendomsherrar och andra individer blefvo vildt afdagatagna, och deras lik öfverlemnades i styrelsens bänder. (vHörl) Bland dem befunnos emellan 70 och 80 prester, ortens lärare och själasörjare. En stor del af de öfriga utgjordes af fruntimmer, ur de förnämsta klasserna. I en familj mördades samtliga dess ledamöter, sexton personer (vHörl!)). Talaren ville ej fördjupa sig vidare i dessa rysvärda och plågsamma enskildheter. — Och när allt var verkstäldt: hvad hände sedan? Minne statsstyrelsen trädde upp för att anklaga dessa våldsgerningars föröfvare och förklara att deras uppbhofsmän borde straffas? Skulle man väl tro, att de, som föröfvat dylika brott, blefvo sedermera helsade såsom trogna Galizier och att de förklarades hafva med framgång uppfyllt sin pligt emot styrelsen? Sådant är likväl den historiska, omotsagda verkligheten. — Till rättfärdigande af detta handlingssät bar man föregifvit att en stor sammansvärjning varit under uppgörelse; att dess verkligket var känd af styrelsen, och att den endast kunde qväfvas på detta sätt. Kunde likväl en sådan nödvändighet äga rum, när man hade en väpnad styr: ka om 70,000 till 89,000 man på ringa afstånd från den ort, der sammansvärjningen sades vira å bane? — Telaren boppades, detta allt oaktadt, att österrikiska styrelsen skulle förmå rentvå sig från denna stora fläck och visa sig ha varit oskyldig till detta stora brott mot Gud och menniskor. I afseende på de ständiga ingreppen i Wienertraktaten ansåg talaren, lindrigaet sagdt, för högst obetänksamt af Tysklands styrelser, att så ständigt åsidosätta detta vigtiga aftal. Under de sednare åren hade i Europa uppenbarat sig hos andra nationer en hög att betrygga hvad de kalla sina rättvisa anspråk och att trampa under fötterna den stora kongress-iraktaten af år 14845. Om tyska styrelserna misshandla de svagare stater, som blifvit tagna under ifrågavarande traktats högn, så skola de tilläfventyrs upptäcka, i ferans dagar, och så framt de då skulle fiona lämpligt att åberopa denna traktat, hurusom allmänna åsigterna inom Europa icke torde vara lika redo att bistå och skydda dera i deras egna rättigheter, som händelsen skulle vara, i fall de förut hade röjt aktning för andra samhällens rätt, sidana som republiken I Krakaus, hvilka, buru små-och föga betydande do än må tyckas på förteckningen öfver sjelf. Iständiga stater, likväl hade fåt sin frihet och sina rättigheier sig tillerkända af Europas stora makter, och bland dessa äfven af Storbritannien (,Hör, hört). Det var efter Mr Milnes, som Lord Palmerston yttrade sig. Dokumenterna angående tillsättningen af en stor nick diplomat i Krakeu lofvade hen fremlägga i Ofverhuset. Angående kränkniogen ai Wiener-traktaten förekon sedan bulyudsakligen hvad som redan i föregående N:r blifvit anfördt. Om händelserna i Galizien yttrade han, att då detta land vore en del af österrikiska kejsardömet, så ägde Storbrit2nnien ej rätt att blanda sig i dess förvalt-. cing, men ministern sade sig mbefara att den hedervärde talaren icke hade öfverdrifvit de ohyggligheter, som der tilldragit sig (Hör, börl,). De saknade matsvarighet i Europas nyare historia (Hör, hör, hör bb) och ban kunde icke tro att sådana åtgärder varit gillade eller Ikända af österrikiska styrelsen, utan att de måIste tillskrifvas ortsmyndigheterna och med djup I bedröfvelse hafva förnummits al österrikiska reIgeringen, som plögade göra sg en ära af det I milda och välviljande sätt, hvarjå den handi hade landets lagar. Men fastän det icke tillI hörde brittiska styrelsen att mellankomma, ville ;j Lorden dock, i sin egenskap af oberoende par)llamentsledzmot, förklara sin öfvertygelse att de