Aftonbladet – 31 augusti 1846, sida 2

dra husets ledamöter, byste djupt interesse. Väl visste han att den åsigten begynte rotfästa sig i England i afseende på utrikes politiken, att ju mindre man blandade sig deri, ju bättre; men närvarande fråga rörde landets heder på det högsta; ty Englands löfte hade här blifvit gifvet inför Europas samtliga nationer. Utan de stora uppoffringar af blod, penningar och kraft, som Storbritannien gjort, och de förbindelser, som det tillika ingått med staterna på fasta landet, skulle Wienerkongressen aldrig ha egt rum. Här har man alltså ej blott en rättsfråga framför sig, utan ett högtidligt förbund med alla Europas stater; och England är dem i viss mån ansvarigt för hvarje kränkning af de föredrag, i hvilka det tagit del. Talaren kunde ej dölja sin åsigt att de missdåd, som nyligen föröfvats i den ifrågavarande olyckliga trakten, icke skulle hafva begåtts, om icke Eogland hade uraktlåtit tjenliga föreställningar deremot. Sista gången samma fråga förevar i parlamentet yttrade den ädle lorden, att det skulle strida mot Englands värdighet, om det utnämnde en diplomatisk agent i Krak:u, emedan invändningar skulle hafva gjorts deremot af de tre stora makterna Ryssland, Osterrike och Preu-sen. Talaren trodde dock, att om England och Frankrike yrkat derpå, så skulle det ej hafva blifvit motsagdt. Väl vore det sannt att svårigheter kunnat uppstå öfver vidden af det beskydd, som Kraksu kundo lemna åt politiska flyktingar, bvilka uppgåfvos såsom motståndare mot de tre makterna. Men utan afseende på de diplomatiska öfverläggsingar, som härom kunde uppkomma, vore Krakau en oberoende stt; och talaren hade ännu aldrig förmått uppäcka hvilka omständigheter som bindratstaden frin alt njuta den vanliga fördelen af ett sådant oberoende, nemligen att hos sig se avdra länders styrelser diplomatiskt representerade (nhör, hör!) och talaren fruktade att Storbritanniens klandervärda försumlighet i detta hänseende vore orsaken till den närvarande ställningen der i landet. Det tycks som de tre makterna trodde sig kunna göra hvad de bebagade nu, med Krakau. FEa af Wienertraktatens artiklar säger ultryckligen att ingen väpnad styrka får, under hvilken förevändning som helst, tillåtas intiga i staden Krakau; medar en annan stadgar att Krakau bör utlemna all överlöpare, som taga sia tillflykt dit. Men bredvid sistnämnda aftal ken ej i traktaten upptäckas ett berättigande till någon myndighetsåtgärd emot staden, i händelse den vägrar utlemna dylika flyktingar när så fordras. To laren förmådde derföre ej inse på hvad grunt artikeln om stadens fritagelse från militärist besättning kunnat våldföras. Det ges ei någor förevändning för en sådan besättning. Österri kiska styrelsen kan väl invända, att vi hör! den ena parten, allenast så framt de facta, son urkunderna härom innehålla, blott blifvit med delade af dess motståndare; men ändamålet fö; närvarande motion är just att facta måtte an skaffas från vederbörande auktoriteter sjelfva De facta, som i närvarande fall förekommit voro imedlertid ännu ovederlagda, och de be stodo i hvad som följer. Det är upplyst, at en österrikisk krigsmakt intågade i Krakau oct bemäktigade sig stadens hela öfverhet och des municipala embetsmän: att invånarne då till satte en provisorisk styrlse; och att följden här al blef stådens förklarande i upprorstillstånd Andra omständigheter kunna stå i sammanhan; med detta förhållande, men detta är allt hvac vi känna derom. Under en sådan sakerna ställning utfördades två kungörelser af de österrikiska befälbafvaren, så motsägande hvar andra, som två dylika handlingar någonsin kun na vara. I den ena förkunnades alt Krakat vore en så fri stat som någonsin; i den andr att den vore i österrikiska tropparnes våld (MHör hörl,) Vissa flygtingar hade i detsamm: gått öfver gränsen, oc) kort dereter inträff.d i Galizien en följd af händelser, bland de för skräckligaste som äldre och nyare tider bevitt nat — händelser af sådan beskaffenhet, att ta laren icke kunde nog betyga sin förvåning öf ver det sätt, hvarpå de blifvit öfverfernissad: i Tyskland och på kontinenten i allmänhet Förhållandet emellan jordägare och allmoge Galizien liknade på visst sätt det fordnai Eng land, då adein egentligen ägde jorden och all mogen befann sig i ett slags träldom. Åtskilli ga förbättringar i den arbetande klassens ställ ning skola ha blifvit föreslagna af österrikisk styrelsen, hvilka gjort den omtyckt hos allms gen. När österrikiska officerarne nu ö!vertåga till Galizien, tyckas de ba ansett hela adel loch de sjelfägande jordbrukarne färdiga till upp ror emot styrelsen, och en befallving utfärda