Aftonbladet – 31 augusti 1846, sida 2

— Och huru skulle väl ni kunnat vara i stånd till en sådan hängifvenhet? frågade munken i en sträng ton. Huru skulle ni de, om cke jag varit med, för att uppmuntra er med mina råd och understödja er med mitt vittne:börd? Om nu Martin-Simon icke håller sitt löfte till er, så är det icke för min skull jag skall beklaga mig; ty jag har aflagt löfte om ständig f-ttigdom, och hela verldens guld skulle icke kunna förändra en stackars munks öde; men jag skulle vara ledsen för vår gudfruktiga sti telse3 skull, för den välgörenhetsinrättning, hvars föreståndare vi äro. Michelot gjorde en vink åt Peyras, liksom för att uppmana honom fill att med honom ingå förbund mot de båda nykomna. — Åt helvete med alla skrymtaktiga munkar! ropade han med mycken fräckhet. Se så, min vördade fader; ni bar ingerting att göra här. Vänd ni genast ryggen till och helsa ert kloster, alt det får ge sig till tåls. Hvad åter er angår, herr magister Noöl, fortfor han, i det han vände sig till denne, borde ni betänka alt den förklaring, ni afgaf i morse, var gjord inför tillräckligt många personer, för ait göra er olycklig, och att ni således borde, i främst: rummet, tinka på er sikerhet. Det är försigtigast af er att ögonblickligen skynda öfve gränsen, så vida ni icke vill bli ensam hävge i Grenoble, eller också hängd här, i sällskaj med er värdige vän, konungen af Pelvoux, : fall det skulle var n som förledt er till de afskyvärda brottet, hv är min oförgriplig: mening om såken. CF NN — Jag skåll trotsa allt! ropade Esaias Noö