Aftonbladet – 31 augusti 1846, sida 2

brittsnniska styrelsen och styrelserna i Krakau, Ryssland, Preussen eller Österrike, om anställelsen af en brittisk konsularagent i Krakau, 4 sedan ministern för utrikes ärenderna år 4836: hade förklarat i Underhbuset, att kabinettet ernade sända en sådan diplomat att residera i Krakau. Mr Hume — den store rikshushiållaren — erinrade, att han vore den siste, som önskade att parlamentet behandlade någon för verldsfreden äfventyrlig fråga; men det oaktadt ansåg han förhållanden äga rum med hänseende till Krakau, som uppfordrade parlamentet att vårda brittiska rikets heder, derigenom att det yrkade uppfyllelsen af sådana aftal, som riket förbundit sig att upprätthålla. Genom fördrag hade Storbritannien gått i borgen för upprätthållandet af Krakaus frihet; men fastän Euwuglands 1ätt att mellankomma för sådant ändamål blifvit fastställd 4836, hade Krakaus frihet likväl trampats under fötterna. Lord Palmerston, hvilken på den tiden, likasom nu åter, stod i spetsen för utrikes angelägenhetern, tillkännagaf då styrelsens föresats att skicka en konsul till Krakau, för att bevaka Englands intressen. Detta löfte hade icke blifvit uppfyldt sedermera, och orsaken till dess åsidosättande har aldrig hittills blifvit förklarad. Då Sto:britannien trädt i borgen för Krakauz frihet, vore det icke hedrande för ett så mäktigt rike, att det icke vågat försvara nyssnämnde stat: rättigheter. Motionären boppades, att den ädle lorden vore i tillfälle att ursäkta engelska styrelsens karakter i afseende på denna fråga. Antingen måste man afstå från traktater el!er fordra uppfyllelsen af deras vilkor. Wienertraktaten stadgade, a!t Polzckarne skulle bekomma nationela samhällsinrätniogar, sådana som de styrelser, under hvilka de lefde, funno tjenligt att bevilja; men detta stadgande hade aldrig blifvit bragt till verkställighet, och England bade aldrig erinrat derom. När svagare stater hade kränkt öfverenskommelser, då hade man aldrig sett England tveka att anfalla dem; men i afseende på Ryssland, Österrike och Preussen, hade Englands styrelse krupit i skalet och gjort sig till mål för klander af kontinentens frisinnade, likasom i sitt fädernesland. Genom Wienertraktaten bestämdes Krakaus oberoende samt dess strängt neutrala ställning, och de tre makterna Österrike, Ryssland och Preussen ingingo på att iaktt:ga denna neutralitet. Wienertraktaten underskrefs d. 9 Juni 1845, och gerom dess undertecknande satte brittiska ambassadörn Englands heder i pant för att Eng: land skulle bandla samdrägtigt med dessa tre riken. Det finnes äfven en annan traktat, emellan Österrike, Ryssland och Preussen, af d. 3 Maj 48135, hvarigenom de förbundo sig att hindra, det Krakaus neutralitet måtte kränkas genom Bågon väpnad styrkas intågande derstädes. Otvifvelaktigt bade det alltså varit Englands pligt att göra framställningar emot de sednast intröffade händelserna, om det också icke Iskulle haft framgång dervid. Vore in;en framställning gjord, så bade England svitit det förtroende, som man hyst till detsamma i grund af dessa traktater. Den 22 sistl. Februari tog Österrike Krakau i besittning, utan skäl och orsak, och kort derefter inlade Ryssland en besättning i striden. Talaren hade framför sig en detaljerad uppsats om de chyggligheter, som begingos i Tauno, och de voro af så ryslig beskaff-nhet, att man lätt kan begripa representanteas för Yarmouth missiroende till dem. när han i sistl. April besvarade en friga, som då framställdes härom, Det nämndes att dessa ohyggligheter egt rum med österrikiska styrelsens samtycke — att bönderna hade af den styrelse, under hvilken de lydde, blifvit uppretade att slag!a egendomsherrarne, och at inte! steg hade tagits att hejda detia barbari. Många detalier i den urkund, som talaren egde till hands, föreföllo nästan otroliga; men på urkundens sanning egde ban dock skäl att förlita sig. Man har föregifvit — man har icke bevisat — att Krakau hade blifvit ett tillbåll för vissa missnöjda partier, som trädt i förening med klubbar i Paris, London och annorstädes, för att väcka uppror emot styrelser. Förhölle de: sig så, så borde det vara lätt att bzvisa; österrikiska styrelsen hade fått i sitt våld alla dokumenter i Krakau och trakten rundtomkring, och talaren hoppades att det kan afvisa den beskyllning för grymhet, som gjorts detamma. I Han hoppades äfven att den dag skall gry, och Jatt han kommer att upplefva den, då Polen I blir återstäldt i sina rättigheter. Englands löIten vore ej värda ett halmstrå efter verldens l uppskattning, om det vägrade att mellankomma till förmån för dem, som det genom traktater vore förbundet att skydda. Mr M. Milnes yttrade, att detta vore ett -lämne, för hvilket han, så väl som många anEE NEN ACE EES NN ya em KRANEN RESA ENE IR ANP te ej — Och huru skulle väl ni kunnat vara ji