Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 3

i på ek förment tjäl. Drängerd Andrede. Magnusson från Lönneber Rogberga åocken, Vestra härad, Jönköpings lä hade ofta förmärkt att tobak och bvarjehanda me varor förkommit uti bränneriet vid det i nämn. socken belägna Hundholmen, der Magnusson, jem Carl Johan Fast, var anställd såsom bränneridrän För dessa tillgrepp trodde sig Magnvuscon han stark anledning att misstänka nattvaktskarlen rp Hundholmen, drängen Anders Jaenssoh, som of om nätterna vistades uti bränneriet, emellan d tider då hån gick omkring och utropade hva otI klockan var slägen; Mändagsmorgonen den 9:de Februari d. 3. sak relnades äfven snus och tobak, som bortkommit or f-Inatten ur bränneriet, der icke veterligen någo: 1, lannan än Anders Jaensson under tiden varit inne jKlockan 44 f.: m. semma dag inkom Jaensson ut e dränneriet, och påträffades här a? begge bränneri -drängarne, hvilka då voro väl plägade md brän elvin. Meagnausson förehöll nu Jaensson tillgreppet ålhvartill den sednare likväl med näsvishet nekade )JAndreas Magnusson, häröfver uppbragt, tilldelade nldå Jaensson några örfilar samt derefter med et stycke af en stake nägra slag, under uppmaning att erkänna tillgreppet. Jasnsson vidhöll likväl r jenvist sitt förnekande, Magnusson, häröfver ännu I mera förbittrad, fortsatte derföre att slå honom a I med staken, synnerligast öfver sätet och på ryggen, -Imen icke framför eller i hufvudet, Härunder föll Jaensson omkull och då gick staken hvarmed Magjnusson utdelade slagen, af. Likväl slogs den icke .Jaf på Jaenston, utan brast deraf, att ändan afstaJken en gång tog emot marken. Då Magnusson länge slagit Jaensson, bad han Islutligen Fast fortsätta dermed, Fast gjorde så, höll derunder Jaensson, som stod uppe, i kragen samt slog honom med sin piska på låren och sätet, lömsom med skaftet och ömsom med snärten et! Tpiskan till dess Jaensson erkände tillgreppet. Fast upphörde då med misshandlingen och släppte Jaensi py påsen men föll sedan omkull. Härefter uppfördes Jeensson på drängkammaren, der han efter några timmars förlopp (kl. 4 e. m.) afled. Följande deg hölls Polisundersökning och blefvo då bränneridrängarne häktade, Härefter företogs ransakningen inför Vestra häradsrätt uti Komstad. De tilltalade bekände här sitt brott och berättade om tilldragelserne dervid, i enlighet med hvad här ofvan är refereradt. Bland de hörde vittnena berättade trädgårdsmästaren Johan Ljungberg: att den 9 sistl. Februari om morgonen, då JIaensson hemkom från Boda qvarn med ett mäldlass, voro så väl vittnet, som begge de tilltalade honom behjelplige att inbära mäl!den i bränneriet. Då yttrade de tilltalade ej något till Jaensson. Men sedermera tillfrågade Msgnusson Jaensson, om han icke under aftonen eller natten förut, vid besök i bränneriet, sett någon tobak, celler tegit en sill och en brödkaka. Då Jsensson nekade härtill, slog Magnusson honom tre eller fyra örfilar. Första örfilen träffade vid venstra tinningen. Den slagne föll likväl ej omkull, förrän vid den andra, som träffade öfver ögat; härvid stötte sig icke Jaensson, utan tog för sig med händerne och steg genast upp. Härpå fick han ännu ett par slag, så att han raglade emot ett kar. På Magnussons förnyade tillfrågan fortIson, hvarpå denne gick ett stycke från bränneriet, ! for Jaensson att förneka tillgreppet. Magnusson : gick då efter en målstake. Sedan Jaensson med denna erbållit några slag på sätet och låren samt irmarne, så yttrade han att, ehuru han 6j tillgripit det bortkomna, ville han likväl erkänna sådant. allenast han derigenom kunde undslippa vidare misshendling; äfven bad han Magnusson om föråtelse. Denne sade sig vilja förlåta honom. Härfer bortgick vittnet och hade ej sett s!agsmålets ortsättning. Vittnet, pigan Cejsa Persdoiter, hade blifvit unlerrättad af en annan piga att svaranderne höllo vå att slå Jaensson sä ills, att denna fruktade för lans lif. Vittnet skyndade då ut, samt såg Jaenson ligga på backen vid bränneriet och Magnuson gifva honom många hårda slag med en stake. lärunder vände Magnusson allt emellanåt på Jaenson och fortsatte misshandlingen, under yttrande, tt den sednare stulet och genast borde gå sin väg aensson låg likväl stilla, troiigen derföre att han j förmådde resa sig upp eller var helt och hållet enslös. Efter en stunds förlopp upphörde Magiusson med misshandlingen, men yttrade till Fast tt denne borde fortsätta, dertill Fast gaf sitt biill, med förklarande, att han då först blifvit rikigt ond på Jaensson, hvarpå han skyndade ut ur ränneriet och tilldelade Iaensson mångfaldiga hårda 3g först med snärten och sedan med skaftet af n medförd piska, derunder Fast äfven vände på aensson och tillsade bonom packa sig bort. Fast ppreste sedan Jaensson, så att denne kom på knä, sen han förmådde icke upplyfta sitt hufvud, utan röp ett stycke på jorden, hvarefter Fast, på Magussons uppmaning åter gick till Jaensson och, nder yttrande att denne stulit, hotade honom med era stryk samt slog honom ytterligare med piskaftet. Först då bad Jaensson att de ej skulle å bonom meia, emedan han redan Vore alldeles rderfvad, samt yttrade, på Fasts tillsägelse aw känna att ban stulet: om jag gjort detta, beder g derföre om förlåtels. Fast gaf honom likväl terligäre några piskrapp innan Jaensson blef upp elpt af de Personer, som ledde honom upp på ängkammaren, Här afkläddes den olycklige, la3 uti en säng och fick ådern öppnad. I början r ban icke sanslös, men yttrade att han var viss röj bla att han skulle dö samt bad en närvarande per-! ko. AAA Rn vr Anh ohall Loo oo 4 As oo oo en