Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 3

— Min herr prokurator, — sade han ändtligen; — jag kan icke annat än lyckönska er öfver det nit ni visat vid mottagandet af der der fyllbundens förtroende; och ni bar säkert dertill haft några goda skäl, dem jag icke ännu kan gissa. TImellertid skall jag, för att icke med er diskutera öfver den löjliga anklagelsen, be er observera, att denna skriftliga handlin, som synes er så vigtig, ej är affattad i laslig ogh häfdvunnen form, att intet vittne var när. varande, när den uppsattes, och att ingen fins som kan intyga att Raboisson undertecknat den. — Hvad underskriften angår, — sade prokuratorn, i det han ur fickan uppdrog ett nytt papper; — så är här en afskrift af akten, behörigen lagfaren och bevisande, att Räboisson till underskrift brukade ett kors af besynnerlig orm; detta kors lemnade han mig, tillika med papperet, hvilket han för lång tid t:llbaka låtit skrifva, jag vet icke i hvad för mening. Hvad le vittnen angår, hvilka, enligt er mening, oordt vara närvarande vid handlingens uppsät:ande, vill jag säga eder, att detta alldeles icke ir af nöden, i fråga om en sak, hvilken endast ör ett enskildt förtroende. Dessutom kan mitt vittnesbörd . . . — Men det är ju en förfärlig ränkväfnad! — ropade bergsbon, i det han gick upp och ned rummet under uttryck af den lifligaste oro. — Jag är oskyldig, och likväl ser det ut som om allt hade förenat sig för att krossa mig. Nå väl, — tillade han med ironi, och i det han häftigt stannade framför lagkarlen. — Hvad ir det min välvillige vän tänker göra? Skall han Pätta tro till enlandsstrykares dumma slad