Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 3

VV der och skall han verkligen lemna detta 1löjliga dokument i rättvisans händer? — Eller skall han fästa något afseende vid försäkrinsarna af en hederlig man, som med hela sin själs ifver tillbakastöter anklagelsen för ett mord? — Min herre, jag skulle vilja ställa er tillreds; men om ni icke har någon förklaring att ge mig... så förstår ni väl alt... min Pligt... mitt samvete... — Ditt samvete, usling! — ropade bergsbon med yttersta förakt. — Ditt samvete! Du vill kanske öfvertyga mig, att du tror ett enda ord af den der orimliga fabeln och alt du inte har någon smutsig egennytta vid att vilja bota mig ned en sådan Öppen skandal? Om du icke vore lika svag, som du är nedrig, Så... Han tvärtystnade och började åter gå af och an i rummet, med ojemna och skyndsamma steg. . — Lugna er, min värd, öfverila er icke, — yttrade Michelot i sin vanliga, sliskiga ton. — Jag är er vän, det vet ni väl; mitt hjerta blöder vid blotta tanken på att bedröfva er, eh jag skulle vilja af hela min själ erkänna Yr gästfrihet och er stora frikostighet mot mig. Men döm sjelf: — hvad skall jag göra? — — Hvad ni skall göra? — ropade Martinimon, skarpt fixerande honom, liksom för att indersöka till hvad grad han kunde räkna på agkarlens tjenstaktighet. — Hvad ni skall göa? — Ni bör på ögonblicket sönderrifva de ler papperslapparna och aldrig mer tänka på 1ela den dumma historien. Men jag har ej annat än alfskrifter.