Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 2

hvars uppfyllande man lyckligtvis ej kan underlåta att hoppas, åc. Ingenting kan vara sannare än detta; och så mycket mera märkligt är det att se, huru de konservative under denna paniska bävan för pressens förvillelser antingen äro allde!es blinda för de grofva synder, som de sjelfve ständigt begå emot den uppställda regeln, eller ock till den grad litet fråga efter moralitet och konseqvens, att de rent af tänka såsom ordspråket säger: när jag dricker, så är det rätt. Vi få se huru hr Theore!l uppfört sig i detta afseende. Man har till en början ett godt profstycke bärpå i nyssnämnda anmälan, emedan den utgör ett slags programm för det öfriga af arbetet, och redan likasom in nuce innehåller en sammanfattning af hela mannens taktik samt uppenbarar hvad som utgjort den egentliga driffjädern till hans företag. Vi meddela derföre ett längre utdrag deraf: Ått personer här blifva hufvudföremål, härrörer deraf, att sjelfva saken eller de rätta hufvudämnena blifvit dragna under folkopinionen och af hennes ledare betraktas såsom beroende af hennes dom. Folkopinionen dömer nemligen aldrig öfver lMitterära eller politiska ämnen annorlunda, än i förlitande på vissa personers autoritet; och i ett enkelt upprepande af dessas kända meningar består hela det omdöme, som säges utgöra folkmassans eller den stora allmänhetens opinion. Mot dessa meningar skall man således merendels, och åtminstone för dagen, kämpa förgäfves, så länge förtroendet till autoriteterna ej kan rubbas. Att icke försumma de fördelar, man mot dem kan ega och som tillbörligen kunna begagnas, är då ett klokhetens bud i all strid af denna beskaffenhet. Dessa autoriteter, dessa för den stora allmänheten, för sjelfva massan af folket kända ryktbarheter, utan hvilka en så kallad folzopinion öfver politiska eller litterära ämnen ej är möjlig, utgöra följaktligen alltid sjelfva drifkraften i det opinionsvälde, hvaraf folken ledas i oroliga tider. På autoriteten af två sådana ryktbarheter hvilar för närvarande svenska folkets politiska opinion, sådan den för dagen uttalar sig i de dagblad, som mest läsas och föra högsta tonen. För att anställa en jemförelse emellan dessa båda ryktbarheter må här något litet tilläggas. Det öfriga, som i fråga om den ena, Hr Richert, rörer personen, finner tjenligare sin plats längre fram. Det förhåller sig med hr R:s titlar till politisk autoritet ungefär på samma sätt, som med den andra celebritetens hr Geijers; men i afseende på den litterära eller vetenskapliga krediten gifves emellan dem en betydlig åtskillnad. Den sednare har arbetat i populära grenar af litteraturen (ehuru icke förr än nyligen i sådana, som varit dragna under folkmassans dom) och alltid bordt kunna finna behöriga domsre öfver sina förtjenster. Hans rykte, väl eller illa grundadt, har uppvuxit i vanlig och naturlig väg. Dess halt beror af den litterära publiks bildning och omdömesförmåga. som på hans tid varit att i hans land tillgå Sådant detta rykte finnes. har det af de sakkunnnigaste granskare hittills icke blifvit jäfvadt. — Hr R. åter har vunnit sitt litterära rykte på ett helt annat och alldeles eget sätt, nemligen utan att hans förtjenst blifvit af sakkännare vitsordad. I lagförslaget är det, som denna förtjenst skall sökas. På intet annat litterärt arbete kan den stora ryktbarheten grundas; och detta arbete tillhörer icke de populåra grenarna af litteraturen. Det har således ej heller kunnat granskas af litteratörer i allmänhet eller bedömas af läsare med blott allmän, om än klassisk bildning. Också har det hvarken blifvit af allmänheten läst eller inför henne recenseradt. Och lika litet har man läst eller recenserat de anmärkningar, som sf hofrättsledamöter och af universitetslärsre samt slutligen af Högsta domstolen, efter enbefallda gransknivgar. blifvit gjorda. Det osaktadt har ett sllmänt omdöme bildat sig, som tillerkännt detta arbete ett oskattbart värde och dess författare (eller hufvudmannen bland dess författare) den högsta förtjenst, som någon af tidens män inlagt. Vill man veta, huru detta varit möjligt, huru den stora allmänheten, hvars verk detta är, kunnat så bestämma sitt omdöme öfver ett föremål, som den icke känner; så kan man ej hemta någon förklaringsgrund från beskaffenheten af de yttranden, som innehåla omförmälta, af sakkunniga, efter anbefalld granskning, gjorda anmärkningar. Ty dessa hafva till en del varit rätt svåra; och att de varit ganska talrika, lärer åtminstone icke förnekas. Från den autoritet, hvars omdöme borde minst kunna åsidosättas, Högsta domstolen, hafva de varit svårast, såsom här längre fram kommer att visa sig. Korteligen: någon gynnsam opinion af sakkunniga är visserligen icke den sammanlagda hufvudsumman af de yttranden, som blifvit granskningens resultat. Icke från de sakkunniga, men väl emot dem, är det, som opinionen höjt sig till lagförslagets fördel — och så mäktig och allmän, som redan antydt är. Hvadan har den kommit? Hos den läsande, med någon än så ringa förkunskap försedda allmänheten skulle den omöjligen kunnat bilda sig. Endast omedelbart hos den stora allmänheten, hos sjelfva den för all läsning i detta ämne främmande, änskönt eljest läsande, stora massan har den kunnat uppkomma; och det är der, som den verkligen uppkommit. Politisk bearhetning var cåladaeg daocscg nnrinnelga Dalitisk