Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 2

MRS SES SE ET Ear. SES NS RA na, så snart hon befinner sig under inflytandet af hvad för slags passion som helst. Fans fordna eröfringar hade vant honom vid en mängd af qvinnonycker, som till en otrolig grad stegrade bans egerkärlek. Dessutom var han tillräckligt stor äfventyrare till karakterer, för att våga äfven det orimligaste, det mest förtvilade försök, hvarföre han nu, i en fast och beslutsama ton och utan att bortvända ögonen från Marguerite, yttrade: — Ni frågar hvarföre, min kuin; jo, derföre att jag icke mera älskar Ernestine, derföre att jag aldrig bar rätt älskat henne, derföre att jag, med ett ord, älskar en annan, som är mera värd min kärlek. I detsamma fattade han den unga flickans band, hvilken hon icke undandrog honom. Chevaliern tolkade denna medgörlighet och flickans tystnad såsom ett tecken till uppmuntran. — Hör på, Marguerite, återtog han, jag har, ända intill denna deg, bedragit mig sjelf. En tllgifvenhet, så djup, så liflig, com den mitt bjerta är i stånd att känna, skulle icke skänkas åt sådana svaga och ofullkomliga varelser som de, hvilka jag lärt känna, innan jag anlände till denna lugna dal. Skulle det icke vara fasligt att förena mitt öde med en qvinnas, hvilken förlorat min och hela verldens aktning, ea gqvinna, hvars fordna felsteg skulle komma mig att ständigt befara några nya förviilelser? Nej, nej, jag tänker icke nu som jag tänkte för några dagar sedan, och hvad jag då ansåg ursäktligt, betraktar jag i dag såsom skamligt. Sedan jag fått njuta den Iyckan att i min närhet se en upg och skön flicka, den skönaste i desca berg,