Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 2

ren och sträng som ett helgon, främmande för alla låga och lättsinniga ide2r, sedan jag jemfört denna ädla och okonstlade varelse med dessa fåfänga, nyckfulla, obeständiga och lättsinniga qvinnor, hvilkas bekantskap man för i städerna, känner jag inom mig likasom ett nytt lif. Jag har sagt till mig sjelf, att jag aldrig skall välja till maka annat än en flicka, som fullkomligt liknar den, hvarom jag talar, en flicka, bvars hela lefnad förflutit under iakttagande af pligtens aldra strängaste fordringar, hvars fasta, orubbliga dygd vore mig en borgen för framtiden. Marguerite! ... en sådan maka skulle jag älska med min själs hela styrka. Medan Marcellin talade, gaf han noga akt på sin unga kusin. Hon stod orörlig och stum, med ögonen fästade på marken. Imedlertid hade hon icke tillbakadragit sin hand, som Peyras kände darra uti sin, och i de envist nedslagna ögonen trodie han sig se en blixt af stolthet och glädje. Han hoppades således att Marguerite, eburu slivarssm bon än var, äfven hade sin egenkärlek, samt vore i besittning af lenna naturliga behagsjuka, som tycks vara hvarje qvinna medfödd. Utan tvifvel kände hon, i djupet af silt bjerta, ett slags tillfredsställelse af att föredragas, hon, den enkla landtliekan, framför en högättad fröken, ett fruntimmer af lysande familj, som vr prydd så väl med alla yttre behsg, som själv. ch hjertats alia egenskaper. Hennes tystnad tolkade ock letta tilfyllest, och chevaliern trodde sig böra söra sina allusiover ännu klarare. — Om j2g hade dena lyekan att erhålla en ådan flickas hand, återtog han, så skulls hela