Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

Jatt han skulle stanna, men denne hade icke akta derpå, utan fortsatt sin väg; hvarpå kapten Stå Iskyndat efter Sjöberg och då hanien förstuga vi I Skärgårdsgatan upphann honom, frågat: är de herrn, som tar heder och ära af mig och andr hederliga medborgare ? samt uppmanat Sjöberg at återtaga sina dikter i Söndagsbladet. Sjöberg had Thärpå med ett smutsigt uttryck, som här ej ku upptagas, förklarat att han ej brydde sig om det kapten Stån hade vid detta svar gifvit Sjöberg er l örfil eller ett käpprapp, och sedan följt efter ho nom uppför en trappa, hvarunder Stån med sir snusdosa tilldelat honom ytterligare några slag och sedan detta var gjordt, hade kaptenen tran iilt och med gladt sinne,, såsom orden föllo, gåt sin väg. På polismästarens fråga till kapten Stån, om äf ven kapten Hofving vid berörde tillfälle tilldela Sjöberg några slag, blef svaret: Jag tror det, mer kan ej bestämdt säga huru dermed förhöll sig emedan jag vid tillfället var i full aktivitå. Destillatorn kapten Hofving förmälde i korthet att då kapten Stån vid tillfället yttrat sig hafve något otaldt med Sjöberg och satt efier honor hade kapten Hofving medföljt Stån; och då kapter H. fick se att Sjöberg hade en syperb, dugtig käpp, som han ej kunde handtera, lånade, kap ten Hofving den af honom, och gaf honom dermed såsom orden föllo, fyra eller fem rapp, kanske med en nolla bakefte:. Beträffande det i måndags förefallna uppträder emellan parterne, berättade Sjöberg, att då han nämnde dag, strax på eftermiddagen, i sällskap med en notarie vid namn ÅA. C. Åberg, utkommit frår en sausbod vid Skomakarogatan, hade herrar Ster och Hofving kommit emot honom, och under yttrande af Stån, det var bra att jog träffade dig ou fick ej nog i lördagsv, upplyftat sina käppar emot Sjöberg för att slå honom; att notarien Åberg då äfven höjt sin käpp för att parera kapten Hofvings slag, hvarpå ett handgemäng uppkommit emellan Åberg och Hofving; och att kapten Stån imedlertid tagit ihop med Sjöberg, som retirerade in i den förutnämnde snusboden, der han ytterligare fick uppbära 5 till 40 slag. Hofving och Stån hade på en gång gifvit Sjöberg första käppreppet på gatan. Då han inkommit i snusboden hade han tillskjutit dörrarne efter sig; men kapten Stån hade snart ryckt upp dem, och sedan inne i boden fortsatt misshandlingen emot Sjöberg. Efter slutad strid bade notarien Åberg begifvit sig in i källarsalen på Tyska Lejonet för att tvätta sig — han hade liksom Sjöberg blifvit slagen blodig; Sjöberg gick en trappa upp på källaren för att sköta om sina blessyrer; vid uppgåendet hörde han någon ropa efter honom: jag skall mörda dig! Kapten Stån började sia berättelse om måndagens uppträde med att benämna sin vederpert skurkp och förklarade att hin kallade honom så, emedan Sjöberg äreskändat hederligt folk inför hela nationen. Sjöberg hemställde huruvida det kunde tillåtas vederparien alt oqväda honom inför rätta, helst då han (Sjöberg) i denna sak gått till väga med all möjlig humanitet. Er polismästaren lät i protokollet anteckna kapten Stens anmärkta utlåtelse, och föreställde honom det olämpliga af hans uttryck. Kapten Stån fortfor att berätta. Han hade förliden måndag i Tyska brinken mött Sjöberg; denne hade gå gjort grimaser åt honom. Kaptenen förargadea öfver detta grin, detta hånlöje af en person, som i hvar mans mun går och gäller för en tjuf; ty det vore en allmän sägen, hela staden visste berätta, att Sjöberg orediigt förfarit under det ban varit i tjenst hos herr grosshandlaren Moll; ,jag vill ej bevisa att han gjort det — fortfor kapte nen — men ryktet säger så... Och då jag nu såg honom grimasera, sade jag är det du skurk ! och så slog jag hozom. Kapten Hofving skildrade detta uppträde lika 1akoniskt som det förra. Striden hade börjats dermed, att kapten H. parerat huggen ef en person, som var i Sjöbergs sällskap, och slutats så, att de ingo smörj båda tvår. Kapten Sten förnekade att hafva följt efter Sjöberg in i snusboden. Medan Sjöberg uppehöll sig der, förmäl!de kapten S., kade en hop folk samlats Då gatan. Kaptenen hade omtalat för de församlade, ett ban slagit en skurk. Derpå hade man sett 5jöberg komma utspringande från snusboden; han sal!skrek och sprang uppför trappan på Tyska Leonet, och gömde sig mellan några qvinnor. Kapen 5. gick in i källarsalen. Hr Åberg kom i detamma ditin; han yttrade någonting, men kapten sten hade gifvit källarmästaren sitt hedersord att j vidare röra Sjöberg eller Åberg, Derföre lät kaptenen honom vara. Sjöberg bestridde några af vederparternes uppgifter, såsom att de om lördagen skulle hafva ropat honom an, och han ej lyssnat dertill; att några veriktiganden i Sjöbergs tidning skulle hafva blifit af kapten Stån begärda; att ingen misshandling illfogats Sjöberg i snusboden; och att ban blifvit kyddad af några qvinnor på källaren. Hvad kapen Stån yttrat angående Sjöbergs fordna förhålanden, ansåg denne ej förtjena något svar; han ann att det vore saker, som ej hörde till den ifråavarande och således icke nu borde omröras; och ietta anfall mot Sjöbergs heder vore lika mycket ärdt förakt, som det, hvilket en öfverståthållarens djutant och en befälbafvare för en korps, ämnad tt upprätthålla allmänna ordningen, tillåtit sig, mot ans person. Kapten S6n medgaf att det ej vore skickligt att å en person på gatan, men då Sjöberg ej velatl! tertaga sina lögner och då man ej kunde begäral: ene te AE namram OD Fam sall Mann nesta 4ill flanate man se I