Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

mamsell Marguerite till tjenst; men må hon ur säkta en vin af hennes familj som, då ban se henne bedröfvad, också skulle vilja göra någo för hennel Tala, mitt barn, tillade han, närmande sig den unga tlickan; tror ni att den stackars gamle Noöls råd kunna vara er till nå. gon nytta i den sak, hvilken nu sysselsätter jedra tankar? Ehuru vis och erfaren herr priorn än må vara, så borde ni dock icke försmå att rådfråga mig på samma gång som honom; ni torde icke hafva glörat att ni mer än en gång tagit er tillflygt till mina svaga insigter. Nu tycktes munken, å sin sida, känna ett slags afundsjuka vid skolmästarens enträgenhet. — Min värdige värd — sade han i en något stucken ton — har ni icke förstått, det mamsell Marguerite har några upptäckter att göra mig, som profana öron ej böra höra? — Odi profandum vulgus, mumlade skolmästaren, tagande sin tankspriddhet och sina latinska citationer till bjelp. Den unga flickan återtog, efter en ny öfverläggning: 1 — Nå väl... det må så vara! blifven bär båda (två! Jag har äfven några frågor att göra er, herr Noöl, angående den sak som för mig hit. Skolmästaren skyndade sig att framsätta stolar och kastade härvid en triumferande blick på priorr, som var synbart förtretad öfver Marguerites så plötsligt ändrade beslut. Man satte sig omkring spisen, såsom när man annars vill språka förtroligt. Den unga flickan, ännu alltid insvept i sin kappa, satte sig emellan de bådajgubbarne, som väntade att hon skulle