Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

att någon af de andra tidningarne, hvilkas relak törer voro hederliga män, skulle inlåta sig i po lemik med en sådan tidning som Söndagsbladet — 2å funnes ingen annan utväg, än den kapten S begagnat, för att få någon upprättelse för de äre skändande tillmälen Sjöberg inför hela nationer framfört, icke blott om kaptenen och hans korps utan äfven om många andra aktningsvärda personer. Härpå hördes t. f. kammarskrifvaren A. C. Åberg, som för hr polismästaren muntligen anmält, det han närvarit vid det sednare af de åtalade uppträdena. Åberg berättade, att då kaptenerna Stån och Hofving i måndags eftermiddag på gatan mötte handelsbokbållaren Sjöberg, hvilken Aberg en stund förut träffat på Tyska Lejonet och derifrån medföljt till snusboden, för att köpa en cigarr, den förstnämnde af herrarne till Sjöberg yttrat: det var brap, eller det var roligt att jag träffade dig; att Åberg, som i anledning af detta yttrande först koromit på den tron att kapten Ståa och bokhållaren Sjöberg voro närmare bekanta och hade något hvarom de ville talas vid, dragit sig ett par steg tillbaka, för att låta dem ostördt sampråka; att kapten Stån tillagt: du fick ej nog i lördags, hvarpå Stån och hans följeslagare, kapten Hofving, emot Sjöberg lyftat sina käppar, eller snarare påkar, hvilka, enligt Åbergs förmenande, blifvit medtagne uppenbarligen i afsigt att begagnos till slegs utdelande; att Aberg, hvilken ej lugnt kunnat åse den misshandling, som började föröfvas mot Sjöberg, dervid äfven höjt sin käpp, för att befria den öfverfallne från åtminstone en af hans angripare; och att Åberg ef denna orsak kommit i handgemäng med kapten Hofving, af hvilken han fätt uppbära några slag, hvilket han dock ansåg för en obetydlighet, hvarföre han ej ville yrka ansvar — han vore nöjd att genom sin mellankomst hafva befriat Sjöberg från åtminstone den ene motståndarens våldsamheter. Kammarskrifvaren Åberg berättade vidare, att då han efter striden begifvit sig in till källarsalen på Tyska Lejonet, hade han sett Sjöberg taga sin tillflykt in i snusboden vid Skomakaregatan och kapten Sten förfölja honom ditin; samt att kapten Stån, då han sedermera inkom i källarsalen, synts hafva för afsigt att der misshandla Åberg , men hvarifrån kyparen hindrat honom. Åberg hade slutligen hört vederparterna yttra: detta är blott en liten början, men mera komma skall, Denna utlåtelse kunde kapten Stån ej påminna sig hafva haft, utan hade han yttrat, att det väl kunde finnas andra, som äfven hade en räkning oliqvigerad med Sjöberg. . På Sjöbergs framställning blef kammarskrifvaren Aberg tillfrågad, om han sett Sjöberg vid omberörde tillfälle grina åt någon; hvarpå Åberg svarade: nej. Åtskilliga vittnen afgåfvo härefter berättelser om hvad de sett och hört af de åtalade uppträdena. De kunde dock endast vitsorda spridda delar af parternas egen utsago. Sjöberg, som förmenade, att svaranderne haft någon försåtlig anläggning emot honom, begärde att några af vittnena, som hade sin bostad i det hus vid Skärgärdsgatan, der första uppträdet förefallit, måtte tillfrågas om de tilltalade ej varit synliga i huset före den dag då våldet egde rum, och om de vid något sådant tillfälle icke gjort sig ärende med att efterfråga en eller annan person, som ej varit boende derstädes. På denna fråga svarade två villnen nej; det tredje förmälde, att en herre, i hvilken vittnet dock ej kunde igenkänna någon af de tilltalade, förliden fredags afton kl. 40 varit inne i huset och frågat efter en hr Staf. Kapten Stån yttrade, att han trodde sig kunna styrka hvar ban och kapten Hofving sistnämnde afton uppehållit sig. På Sjöbergs anhållan tillfrågades ett vittne, källarmästaren Axelsson, om den ene af vederparterna efter slagsmälet icke yttrat till Sjöberg: jag ska mörda dig, din rackare. Vittnet svarade: nej nen en af dem sade jag skall klå dig. Tobakshandl. Lönnerberg, i hvars bod vid Skomakaregatan en del af uppträdet, enligt angifvelsen, skulle hafva föregått, berättade, att Sjöberg i ördags e. m. blifvit plötsligt dit inskuffad, så att nan fallit på megen in i boden, och hvarvid hans glasögon gått sönder; att en person kommit efter ionom och med sin käpp tilldelat Sjöberg ett stort intal slag; och att när Sjöberg utkommit ur boden ch passerade förstugan till källaren Tyska Lejoret, han från någon i källardörren fått än ytterigare ett käpprapp. För detta sistnämnda slagets utdelande ville svaanderne ej beskyllas; det hade ej heller blifvit ingifvet att de utdelat detsamma. På fråga förklarade vittnet sig ej kunna med visshet äga om den som slog Sjöberg då han var i snusoden, dervid sjelf varit der inne; men åtmintone måtte han hafva stått på tröskeln eller i less nära grannskap, ty om han stått utanför skulle ans käpp hafva varit så lång som härifrån och ill väggen (6 å 8 alnar). På hr polismästarens råga, om vittnet kunde upplysa huru många slag jöberg inne i boden erhållit, förklarade vittet sig ej kunna bestämdt uppge deras antal, ty e hade varit oräkneliga. Afven detta vittne tillrågades om hotelsen att mörda Sjöberg blifvit yttad. Vittnet sade sig ej hafva förnummit det, en hade hört en af herrarne säga till Sjöberg: jag skall hjelpa dig — en sådan der, som försmäar hela svenska nationen ! Cishavo afofnad för nöäörvanwnanda fmnån vasa nde AL HÖ MD