Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

börja samtalet; men hon förblef sittande ty:! och orörlig, under en längre stund, med ögonen osaflåtligen fästade på den brinnande brasans fantastiska bilder. — Ta!a, min dotter, sade slutligen munken. — Men det hade troligen varit bättre om ni förtrott edra sorger åt en religionens tjenare ensamt, så mycket mer som den här beskedlige Noäöl är särdeles tankspridd. — Ni vet, bättre än någon annan, alt denna tankspriddhet ej kan förmå mig till upptäckande af en vigtig hemlighet, sade skolmästaren med besynnerlig liflighet, i det han med ett betydelsefullt tecken af hemligt förstånd vände sig till priorn. Tag er tillvara, vördige fader, att ej öfverskrida en Guds tjenares oegennytta och den kristliga barmhertighetens gräns. Munken vände sig bort med synbar harm och bet sig i läppen, utan att svara. Imedlertid tycktes Martn-Simons dotter ej hafva bemärkt detta slags tvist. Hon förblef åter stum och försänkt i sina grubblerier. — Nå, Marguerite, hvad har ni att säga 033? frågade skolmästaren. (Forts. följer.