Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

Chevaliern rodnade öfver de misstankar har hyst mot sin unga slägting; men otålig att lär känna beskaffenheten af den hemlighet, som på en sådan timma fört henne till dess gamle pre ceptor, ställde han sig bakom dörren, lånandt en allvarlig uppmärksamhet åt allt hvad son talades derinne. I det ögonblick då chevalier de Peyras lyss nade på samtalet, yttrade Marguerite med sir stränga och allvarsamma röst till priorn i Lau taret: — Jag visste att ni var anländ till byn re dan i går afton, min vördade fader och jag bac derföre Esaias å mina vägnar anhålla det n skulle ha den godheten mottaga ett besök a mig straxt före daggryningen, ty jag är i stor behof af eder erfarenhets råd och eder barm hertighets tröst. — Det är nog, min dotter, sade den gaml: munken. Jag är fårdig att höra er. Men kal lar ni mig i egenskap af erfaren man, eller egenskap af Cbristi tjenare? Marguerite funderade några ögonblick. — Detta skall bli en bikt, sade hon slutligen Priorn vände sig då till skolmästaren. — Ursäkta mig, herr Noöl, sade han, om jag ber er gå upp på er kammare. Ni ser det jag hos denna unga flicka måste uppfylla en a mitt heliga kalls pligter. Men Noöl tycktes ba något hemligt skäl at vilja fördröja efterkommandet af denna uppma ning. Han förblef stående alldeles orörlig cc! yttrade till Marguerite i en ton full af uillgit venhet: — Mitt hus, liksom allt hvad jag eger, stå