Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 2

sin egendom och betalar räntan. Man behåller i efseende på amortering full frihet. Långifvaren å sin sida har samma säkerhet sonr vid ett vanligt hypothekslån. Han undviker att direkte lagsöka sin gälderär. Han kan när som helst få penningar genom obligationernas försäljning. Han kan placera hvad besparing som helst genom obligationers inköp. Kanske denna enkelhet uti föreningens operationer kommer att medföra en mindre liflig penningerörelse, än om man följer östgötha reg!ementet. Men hufvudsaken vid ett hypothekslån är säkerheten. Den medför förtroende, och följden deraf: låg ränta, ingen uppsägning, ingen tvungen amortering. Om östgötha reglemente förblifver oförändradt, och Smålands förening antager ett reglemente som erbjuder mera säkerhet, blir följden att kapitalisterne helst komma att köpa Smålands obligationer, hvarigenom dessa blifva så efterfrågade, att räntan kan nedsättas innan eller också mera än det kan ske med östgötha. (Om då denna nedsättning skall ske genom antagandet af en lägre ränta eller genom obligationernas försäljning öfver deras nominalvärde, vore för vidlyftigt att här undersöka.) Ett på så stor säkerhet som möjligt grundadt förtroends är så mycket nödvändigare till räntans nedsättning, som endast ett sådant förtroende kan medföra en nyttig täflan emellan utländska och inländska kapitaler. På afstånd försvinner enskilta förtroendet. Om obligationer skola kunna säljas i ett främmande land, bör deras säkerhet icke bero på direktionens duglighet. Räntan är för närvarande så hög i Sverge emot hvad den är i många länder, att en förening, äfven med östgötha reglementets stadgar, skulle trojigtvis kunna få utifrån ett förmånligt lån, men likväl ej med så låg räcta, som den Smålands obigationer böra uppnå, om man antager ett roglemente, som gör dem säkrare än östgöthba-föreninens. : Hvad angår tillfället att genom en årlig inbetalning efter hand bilda en besparing, så bör anmärkas att om samma inbetalning, i stället att lemnas till föreningen, ärligen insättes uti sparbanken, eller användes till alt köpa föreningens obligationer, samt om räntan användes på samma sätt, så blir äfven efter hand en besparing, med den skillnad, att sådana insättningar då kunna ske när som helst och flera gånger om året, att de göras större eller mindre, efter omständigheter, och i nödfall kunna återfås, hvilket allt passar för landtbrukaren, i anseende till den olikhet i inkomst, för hvilken han är utsatt genom missväxt m. m. Om han deremot blir delegare enligt östgötha reglementet, så blir han tvungen att ärligen göra en inbetalning, som i somliga år kan vara svår, och han får icke komma ur föreningen, innan han varit delegare i fem år. Uträkninogen litt. A., som är bifogad reglementet, är icke rigtig. När nu med en utbetalning af lillsammanrs 23 502: 16. 9., heter det, amorteras en skuld af 10 000, så uppgår egentligen ränteutgiften endast till 13.502: 16. 9I., som i medeltal för hvarje år gör 37,, procent, och om dertill lägges kostnadsbidrag V, proc., så kostar lånet per medium för hvarje år 3,, proc. — Men lånet kostar icke allenast hvad man verkligen utbetalar, utan äfven den ränta man förlorar på deafbetalningar man gör som amortering, (iy hvarje sådan afbetalning kan placeras om mon ej amorterar skulden). Den ränta man har förlorat utgör 6,869: 41. 4t. som bör tilläggas de utbetalta . . 13,569: 46. 9. Då ser man att lånet kostar utom kostnadsbidraget . . . . . . 203792: 40. 8. som är räntan å 5 proc. på 40.000 rår under samma tid som amorteringen räcker; tillägger man kostnadsbidraget !V, proc., så ser man att lånet kostar 5!, proc. i stället för 3!(., Proc. 3!; ProG. är visst en lägre ränta än hvad man är yan vid, men likväl circa 17V, proc. högre än uträkningen säger. Östgötha reglementet bestämmer kostnadsbidraget till !V, proc.; men om mänga ingå uti föreningen, bör detta bidrag blifva för högt, i synnerhet om man antager hvad som här föreslås, emedan hela rörelsen derigenom blir mycket enklare och således mindre dyr. Det bästa vore att bidraget endast bestämdes till att börja med, men sedermera rättades efter utgifterna och fördelades ibland låntagarne i mån af lånesummans belopp. Hvad ämnar man göra med reseryfouden, om föreningen någon gång upplöses? Är meningen att de dåvarande låntagare skola dela den? Vi anse rättvisare att om hvarje låntagare skall bidraga till bildandet af en reseryfond, så bör han vid sitt utträde ur föreningen, eller småningom derefter, återfå sitt bidrag. Räntan bör vara på alla obligationer densamma som låntagaren betalar, utom kostnadsbidraget, och icke bero på direktionens godtflonanie. Det minimum, som är fastställdt till inträde uti föreningen, bör betydligen nedsättas, så att den som endast har en liten egendom icke blir utesluten. — (Med så enkla operationer, som här är i fråga, kan det ske utan att bokhållsriet blir för vidlyftigt). Rösträttigheten ( 453) är så fastställd, att de små delegarne tyckes få en alltför stor öfvervigt. En änerätt af 666: 32. gifver en röst, då en lånerätt a 60,000 rdr och derutöfver endast gifver 40 röster. Icke är det troligt att många obligationer blifva ill föreningen uppsagda; ty man kan lättare förbaffa cigg nanninnae manam fömanlimn un Jannes man