Aftonbladet – 19 augusti 1846, sida 1

— Ni — ni har upplysningar att meddela ropade fadren och dottren på en gång. — Ja, just jag. Erinren er at jag rest till Grenoble just den samma morgonen sor karlen lemnade ert hus. Jag upphann honon på hbalfva vägen, icke lingt från det bråddjup der man nu funnit horom död. Jag vexlad några ord med horem och jag kan försäkra det han alldeles icke var diucken. Säkert in träffade händelsen några få ögonblick sedan ia skiljdes vid honom, ehuru jag ingenting hörde En djup tystnad följde på dessa ord. Freds domaren syntes djupt fundera på den af Mi chelot meddelade omständigheten, — På min heder, sade han ändtligen; jag kan ingalunda inse, att ert sammanträffande meå den stackars saten kan sprida något nytt ljus i ämnet. Antingen Raboisson varit överlastad eller icke, så har han väl kunnat stoppla vid brädden af brådjupet, eller ock blifvit dit neddragen medelst tyngden af slipmachinenr, som ban br på ryggen. I alla fall skall man uti protokollet iaföra er uppgift och de högre myndigheterna kunna ju befattå sig dermed, om de så tycka. Hvad som egentligen bekymrar mig, fortfor Martin-Simon, i det han ref sig i hufvudet, är just sjelfva uppsättningen af protokollet. — Huru då? frågade Michelot. — Jo, återtog den förre; det är första gångem jag skall uppsätta en sådan slags handling, och jag tillstår, att jag icke är rätt säker på mig sjelf, för att sammansätta en rapport, som kommer att framläggas inför parlamentet i Grenoble.