Aftonbladet – 17 augusti 1846, sida 2

— Se så... se så... ni har ju redan pliktat för alla edra synder. Litom oss icke mer tala derom... Men, hör på: tänker ni ännu längre kalla mig herr baron? För fan! jag vet icke att man någonsin förr, alltsedan jag kom till verlden, har gifvit mig denna titel! Och kär på orten skulle man bjertligt skratta, om man fing2 veta att konungen i Pelvoux förvandlat sig till baron. Jag har aldrig undertecknat något bref, eller någon handling, af hvad beskaffenhet den vara månde, med något annat namn än Martin-Simon, liksom min far kallade sig Bernard-Simon, och ingen, utom min dotter Margot, känner vårt egentliga namn, de Peyras. Dessutom, min kära Marcellin, skall jag, på det ni icke mera måtte bli frostad att helsa mig med denna titel, som hvarken passar till min ställning, min drägt eller mitt sätt att vara, förkunna er att jag redan till er fördel afstått den friherrliga värdigheten. Er far har, som jag fått höra, aldrig velat antaga titeln af baron, då han ej visste om icke hans äldre broder ännu lefde; men jag har deremot rättighet att på er öfverflytta denna del af mitt arf, som för mig är mindre nödvändig. Det är således er, min kusin, som jag helsar i egenskap af verklig baron de Peyras. I äktenskapskontraktet finns en artikel som utreder allt det der. Marcellin svarade ingenting i första ögonblicket. Det medgifves att alla dessa upptäckter oro så oförväntade, så brådstörtade, så tät! Pa hvärandra följande, att han fann sig öfverskad och att det fordrades några ögonblick: , för att i hans bufvud gruppera alla de sär