Aftonbladet – 15 augusti 1846, sida 2

talt mina skulder. Michelot är icke nog rik för att .... — Det är icke allt, inföll Martin-Simon, som icke tycktes hafva förstått chevalierns fråga. Slottet Peyras är alltför nära Lyon, der ert äfventyr gjort så mycket buller, och det vore ingalunda lämpligt att ni, omedelbarligen efter ert giftermål, satte er ner i en trakt, der ni skulle vicka, lindrigast sagdt, en brydsam nyfikenhet. Derföre har en af Grenobles bankierer haft i kommission att åt er inköpa, i närheten af denna stad, en vacker egendom med ungefär tio tusen livres årlig afkastning, och der ni kan bo, tilis ni finner lämpligt att återvända till Lyon. I trots af all skyndsamhet har dock denna köpehandling ej hunnit bli färdig, men ni skall erhålla den inom några få dagar. De båda unga kunde icke få fram ett enda ord; till och med Martin-Simons röst darrade, eburu han sökte göra den stadig och för öfrigt antaga en lält och likgiltig ton. — Slutligen, tillade han, som det alldeles icke passar sig att herr och fru de Peyras skola behöfva afvakta sina revenyers utfallande, för att kunna föra den stat, som eder tillkommer och som man här i landsorten skall fordra af ert namn och er rang, så är här en vexel på hundra tusen livres, accepterad af her Durand, den bankier, hvarom jag nyss talade och för hvars säkerhet herr Michelot går i borgen. Ett ögonblicks tystnad följde på denna sista upptäckt. Marcellin och Ernestine vo:o liksom förstenade. Konungen i Pelvoux betraktade dem förstulet, men med en djup tillfredsställelse. Hastigt reste chevaliern sig upp och sade: — Jag kan icke mottaga så minga välgerningar, utan att känna vår välgörare.