Aftonbladet – 13 augusti 1846, sida 2

samtycker dessutom, såsom jag förutsagt, till ert giftermål med chevalier de Peyras. — Gud belöne honom! utropade den unga flickan, i det hon nedsjönk på en stol, till hälften afdånad af be:törtning och glädje. Hvad chev:liern sngick, så tycktes dena glada nyheten på långt när icke fröjda honom så mycket som Ernestize. Han åtnöjde sig med att yttra, i det han kastade en blick af förakt på Michelot: — Jag förmodade det genast, då jag märkte herr prokuratorns ödmjuka komplimenter inför fröken de Blanchefort. — Är det så ni belönar den fattiga saten, som gjort tvenne resor efter hvarandra, endast och allenast för att tjena er! ropade MartinSimon med en missnöjd min. Jag är viss på alt ni nästa ögonblick skall ångra er att hafva bemött honom så illa. — Jag känner prokurator Michelot temligen väl, återtog chevalier de Peyras kallt; i följd deraf kan jag vara ganska säker att han icke gjort sig en sådan möda, utan att hafva någon personlig fördel i sigte. Derföre, herr Simon, fortfor han med en ton af hjertlighet och i det han tryckte dennes hand, är det er och ingen annan, som jag får tacka. Det är hos er allena, som jag står i förbindelse för hela min lefnads lycka. -— Och jag, min herre, utropade den unga fröken under ett förtjusningsutbrott, jag förnyar mitt löfte att egna er samma vördnad och kärlek som er dotter, Marguerite, egnar er. Jag har er att tacka för mer än lifvet. ;