Aftonbladet – 12 augusti 1846, sida 2

— Ifrån Götheborg berättas, att kl. omkring 243 den 7 dennes började i öster om staden att uppstapplas en molnbädd, hvilken växte allt mer till den omkring kl. 3 liknade ett ofantligt svart fjell, framför hvi ket några sönderslitna mörkröda och rödgula skyar flögo upp mot zenith. Ett doft buller, ehuru ännu på afstånd, lät höra sig; plötsligt följde en förfårlig knall; hela luften tycktes stå i eld; en orkan, jagande framför sig ett ogenomskådligt moln af damm, som för flera sekunder helt och hållet förmörkade synkretsen, brusade öfver slätten, tjöt mellan trädens stammar och tycktes stundom böja deras kronor ända till jorden. Återigen en blixt och en. stark knall, väl på långt när icke så förfärlig som den första, men åtföljd af ett slagregn, det stridaste, som man i mannaminne härstädes kan erinra sig. Under loppet af cirka 30 sekunder liknade det nästan ett skyfall. KIL 20 minuter öfver 3 hade orkanen nått höjden af sin våldsamhet; både stormen och regnet begynte då så småningom att aftaga, och kl. 14 till 5 var vädret åter lugnt, luften frisk och började allt mer och mer höja sig. — Så vidt man ännu vet, har orksnen icke åstadkommit någon annan skada, än att den nedkastat några taktegel, lyft ett eller annat fönster af hakarne och blåst in åtskilliga rutor. Deremot efterlemnade det elektriska ämne, af hvilket atmosferen i går var så öfverfylld, flere spår efter sig. Inom en radie af cirka 4900 alnar slog blixten ned på 6 serskilda ställen, dock utan att antända. I segelsömmaren Lefers hus åter gick strålen in genom verkstadsoch kentorsfönstren, af hvilka de förra stodo öppna, men de sednare voro stängde. I verkstaden gick strålen in i väggen bakom en gesäll, utan att han af den hade någon annan känning än en brännande sveda i ena låret och benet, hvilken dock genast gick öfver. På kontoret deremo! träffades en skeppare, vid namn Pettersson, från Halmstad, med hvilkea hr Leffler stod och samtalade, af den elektriska gnistan, som förlamade på honom ena armen och handen, följde derefter sidan, låret och benet, ända ned till foten, der den från stöfveln afslet klacken, utan alt vidare skada mannen, än att han för en stund afdånade och erhöll stora blånader på de kroppsdelar, som kommit i beröring med blixten. Båda rummen fylldes af en tjock svafvelånga; men för resten märktes i dem ingen skada af det förfärliga fenomenet, utom det, att det krossat fötterna på ett par vinglas samt sönderslagit en på bordet stående karafin.