Aftonbladet – 12 augusti 1846, sida 2

försprång taget bopp tumla om i luften och vid denna rörelse ändå helt ledigt draga ut eller sticka in ett par dolkar i sina baljor eller aflossa ett gevär, så har man svårt att tänka sig några äfventyrligare motståndare under ett krig emellan bergen och busksnåren; det är i sådana trakter som Kabylerna ha sitt tillhåll. Det kan äfven vara interessant för en gång, att se gymnasticeras i ägta antik form, d. v. s. med blott så mycken beklädnad, som våra seder nödvändigt fordra. Man märker likväl tyd. ligt att dessa halfvildar äro besvärade af den sparsamma beklädnad de här bära vid sina öf ningar, men att de i sin hembygd sannolikt befinna sig fullkomligt nakna vid sådana tillfällen; och när den unga gossen, klädd blott i en tunik, svälfvar på handen af en Kabyl, som i sin ordning hoppat upp på hufvudet af en tredje, liknar ban fullkomligt någon af de barnfigurer, som man i samma antika kostym så ofta träffar bland hilderna från Pompeji och Herkulanum. Dessa natursöner från öknen skilja sig för öfrigt från vanliga eqvilibrister ganska märkbart och för åskådaren angenämt deri, att de icke synas besvärade af sina konststycken. Deras språng och omtumlingar tyckas blott vara delar af ett slags dans, som räcker från representationens början till dess slut, och hvarvid de äro i oupphörlig rörelse; och när allt är slut kasta de sig ej utmattade och förstörda på en bädd att hvila, utan försvinna blott för så lång tid som de behöfva att kläda om sig i ina mantlar, siffiansstöflor och turbaner eller mössor; hvarefter man åter ser dem helt lugnt vandrande omkring ibland åskådarne och rökande sina cigarrer, likasom de icke haft för sig annat, än elt litet tidsfördrif för aftonen utan all mattande ansträngning.