Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 2

— På Djurgårdsteatern gafs i går för första gången Jernbäraren, skådespel af 4. Blanche. Författarens namn gjorde hvarje puff för pjesen öfverflödig — buset var fullt. För att efter första åskådandet gifva ett omdöme om detta styeke,, vilje vi nämna, att en allvarsam granskning visserligen kan lemna tillfälle till åtskilliga anmärkningar; men flera partier af pjesen äro onekligen förtjenta af ett enhälligt och lifligt bifall, som publiken också tillkännagaf. Den skildrar, troget som Hogarths pensel, folklifvet på krogen; erbjuder uppträden af skakande effekt, fasansfulla som den moderna franska dramens; och har en rörande, fastän alltför brådstörtad upplösning. I sista afdelvingen framställer scenen ett månskensstycke, som hvilken annan tid på året än i Augusti skulle kunna kallas ganska vackert. Om pjesens utförande är ej annat än godt att säga; herr Anderssons spel var verkligen utmärkt. Förf. hade ej underlåtit att för herr Deland skrifva ett lustigt och tacksamt parti. — —ZX M——— — Utur Örebio tidning hemte vi följande, såsom det synes, med sakkännedom och erfarenhet författade uppgift Om rätta tiden för sädens skördande. Olägenheterna af för tidigt eller för sent skördande af växande säden äro så allmänt kände, att de ej vidlyftigt behöfva förklaras. Hvarje eftertänksam landtbrukare har erfarit, att om han skördar sin säd, medan den är grön, blifva kornen slöa, hoptorka och förlora således både i vigt och godhet; skördar han deremot för sent, hvilket misssg är mer vanligt, faller den ut äfven under den varsammaste handtering så betydligt, att oftast mer än ett korns afkastning efter utsädet stannar på åkern. Ett välment råd i detta afseende af en gammal landtman, som i 40 år följt sitt yrke, torde måhända vara af någon nytta. Rätta tiden för rågens skördande är då halmen närmast axet intill första afsatsen är gul och torr; axet drager sedermera ingen näring från jorden, utan behöfver endast mognad, hvilken den erhåller lika väl och fortare i skyl än om den står på roten; man vill gerna dröja, åtminstone till dess att kornet i den inre ändan ej visar minsta tecken till grönska; men afbidar man denna tidpunkt för den råg som ligger, så blir den stående för hårdt mogen, och då hvarje landtman troligen behöfver flera dagar till rågens skördande, är säkrast börja tidigt, om ej den som sist aftages skall blifva för hårdt mogen. Man anser den råg, som sent aftages, blifva lättare att tröska, hvilket för dem som ämna dertill begagna slagor, måhända har någon grund; jag tror dock, att om den i skyl får fullkomlig torka, blir den förra lika lätt tröskad som den sednare; dessutom må man hellre finna några korn fastsittande i halmen, hvaraf den blir så mycket bättre till utfodring, än att se samma qvantitet utdrifvas på åkern, till förmån endast för foglarne. Erfarenheten har bestyrkt, att äfven den råg, som vid skörden ej varit alldeles fri för grönska i kornets inre ända (dermed förstås den ändan, som sitter inne i agnen) är lika god till utsäde, som den, hvilken varit alldeles fullmogen, så snart den förra i skyl erhållit full mognad och torka. Af mycken nytta är derjemte, att låta all till utsäde ärnad höstsäd ligga tunnt utbredd i sina agnar några dagar, emellan tröskning och kastning samt derunder dagligen med en räffsa omröra den. Säden torkar deraf fortare, emedan sgnarne draga till sig den fuktighet, som tilläfventyrs finnes i kornen, och som allmän regel bör äntagas, att all till utsäde begagnau säd bör vara väl torr. — ti — I anledning af en avis i gårdagens Aftonblad att en insänd artikel kallad Förvandlingarna, ej kunde införas i Aftonbladet utan att insändaren tillät namnets utsättande, har författaren hr grosshaudlaren Miller från Norge eller Schlesvig: Holstein, insändt en ny artikel med sitt namn under och begäran om dess införande i bladet. Men som redan den första artikeln innehöll åtskilligt, för hvars publicerande vi ansågo oss behöfva taga br grosshandlarens egen vederhäftighet och responsabilitet i anspråk, och den sednare artikeln är af en ännu större omfattning, så måste Red. tills vidare hålla sig till den första, såsom redan i och för sig tillräcklig, belst Red. önskar att få betrakta den såsom en fristående afbandling, och icke vill komma in i någon polemik för egen räkning angående dess innehåll. Det är således i afseende på den första artikeln, ej den sednare, som det gjorda förbehållet gäller. mr —— Till korrespondenter: Om Norrlänning., som med posten insändt till Redaktionen en artikel, angående vissa förbållanden med lärarepersonalen i Hernösand, uppgifver sitt namn och bestyrker uppgiften, ck äll artikaln infäörac