Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 2

—— — inse det omöjliga af allt försök till motstånd : och att han ej må tvinga mig, för att försäkra mig om hans person, att tillgripa medel, hvilka för mig äro lika motbjudande, som de kunna vara för honom sjelf. — Jag kan heligt försäkra, att herr chevaliern skall bli behandlad med all den aktning hans person har rätt att fordra. Prokuratorn tystnade och afvaktade svar. — Marcellin förblef i samma hotande ställning som förut och upprepade samma ord: : — Den som närmar sig ett enda steg, blir genast nedskjuten. — Det der är ju en alltför origtig logik — sade prokuratorn, vändande sig af och an i sadeln och visande den tydligaste rädsla för mordvapnet, som han såg rigtadt emot sig. — Se så, cbevalier de Peyras, upphör med sådana der bragder; jag vet nog att ni är alltför rättänkande, för att vilja göra något ondt åt en stackars hederlig man, som icke gör annat än sin skyldighet. — Är ni en hederlig man, ni? — ropade chevaliern med stigande vrede. — År det icke ni, som har intalat er principal, herr de Blanchefort, att neka mig sin dotters hand? Om jag sett mig tvungen till det ytterliga stöget att fly bort med den is äskar, så är det ju ni som är Orsaken dertill — ni! — hvilken nu är I försedd med en arresteringsorder, för att gripa mig? — Ak!a er, Micbelot, akta er att alltför mycket väcka mina minnen, ty ert lif beror Inu blott på en enda räre!se af min hand. Förebråelserna från chevaliernsmun tycktes dock göra vida mindre intryck på Michelot, än Iden mot honom ständigt rigtade pistolpipan. I Han skalf vid tanken på att en konvulsivisk Idarrning af chevalierns hand skulle vidröra trycket på pistolen, och stora droppar af ån.Igestsvett perlade dervid från hans panna. Han -Ivågade icke ge order åt rättvisans tjenare at!