Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 2

utöfva sin pligt; men han skulle icke heller tyckt illa vara om de af sig sjelfva kommit på den iden. Andtligen förstodo soldaterna bans mening. — Det måste bli ett slut på deita här — yttrade en af dem, i det ban löste sin karbin från sade!knappen. H:ns kamrat gjorde detsamma, och i samma ögonblick kastade Marcellin af sig sin kappa, som skulle kunnat vara honom i vägen under striden, tog hästens tyglar mellan tänderna och väpnade äfven sin venstra hand med en laddad istol. Pp Ryttarne från slättbygden betraktade med utmärkt lugn dessa hotande tillredelser; men prokurotorn gled sakta ur sadeln, ställde sig bakom sin häst, för att vara någorlunda i skygd och gaf alla tecken till den utomordentligaste förskräckelse, ropande: — I konungens namn uppmanar jag er ait nedlägga vapnen och gilva er.. Marcellin, som hade betslet i munnen, kunde icke tala, men han skakade pistolerna, till tecken af hot och utmaning. Hår hade så när gällt menniskoblod, då plötsligen en trupp af beväpnade bergsbor visade sig i passet och en dundrande röst ropade, bakom Marcellin: — Ned med vapnen, allesammans! — oycklig den som lossar det första skottet! Denna befallning, gilfven af en person, som tycktes vara van vid att befalla, blef mekaniskt efterkommen. Slät boryttarne nedlade sina karI biner och chevaliern stoppade en af pistolerna Ji sitt bälte, men behöll dock den ena, för förIsigtighets skull, i fall af behof. Allesammans Ibetraktade med nyfiken otålighet gruppen, som Iskyndsamt närmade sig. Prokurstorn visade jsig med stolthet midt på vägen, så snart skärTmytslingen syntes uppskjuten, åtminstone för lögonblicket.