Aftonbladet – 5 augusti 1846, sida 2

hus i Bout-du-Monde, eller snarare tvenne elän diga kojor, den ena bebodd af familjen Simon den andre af. familjen Jean Renaud, hvars dot: ter Bernard tagit till bustru. Herr Martin Simon började med att inköpa den steniga mar: ken omkring dessa kojor, och som icke kostade stora pengar, ty jordmånen syntes alldeles odug; lig till odling. Derefter lät han på sin bekostnad bygga ett litet kapell, der han lät nedsätta sin fars stoft och ännu i denna tid kommer hvsrje söndag en munk från Lautaret, för att der läsa messan. Sedan lät han uppbygga boningshus åt sig och åt sina drängar, ty han hade företagit sig att rödja hela marken i dalen. Det hus hen åt sig lit uppföra, var ett stort, högt, hvitt stenhus med schiffertak, och i den prydligaste stil. Denna byggnad förekom alla de fattiga dalinvånarne så vacker, att de foro flera mil, för att beskåda den. Då föreslog herr Martin-Simon flera af dem att åt dem låta uppbygga nästan dylika hus och att försäkra dem om eganderätten dertill, jemte den deromkring liggande jorden, cch det mot en liten årlig ränta, som efter förloppet af en viss tid, kunde stiga till en måltlig köpesumma, så alt huset och jordlappen sluiligen tillhörde innehafvaren. Ni kan väl begripa att det icke var brist på beskedligt folk, som antogo så lyande propositioner. Martin-Simon utvalde dem, som han kände för att vara de ärligaste och arbetsaramaste, och lät sålunda uppföra byn Bout-du-Monde, sådan ni snart skall få se den: och hvars grundläggare och välgörare han såedes är; också finns der ingen som icke för onom uppsänder dagliga välsignelser oc föröner. Han är, bland Bout-du-Mondes innerånare, som en fer bland sina barn. Han är Idrig sträng, i fråga om utskylderna, och ofta, a ganska ofta händer det att då en jordbruare eller en herde, som äger en talrik fanilj, ej kommer ut med att betala sitt årsrrende, Martin-Simon icke allenast efterskän: