Aftonbladet – 1 augusti 1846, sida 2

RR SANNA letta var ingenting annat än laviner, som föreående natten hade med mycket buller nedstörat från de högre upp belägaa glaciererna, Smart uppsteg solen på horisonten. Dass ljus upplyste den ena efter den andra af de höga hvita bargstopparne, börjande med de aldrahögsta och skridande sedan allt längre ned. ViJare fortgingo dess strålar till de grönskande kuilar, som utgjorda bergskedjans lägre afsatser, och kommo sluiligen ända ned på slätten och vägen. Det öfverståndna ovädret hade åt luften förlänat denna genomskinlighet, som är så anmärkningsvärd , serdeles i högländerna, så att man med blicken kunde öfverskåda en ofantlig sträcka af landskapet. Den väg, våra resande hade att följa, bildade otaliga krokar och gjorde besynnerliga slingringar genom dalen, i anseende till stora klippor och hinder af alla slag, dem man i hvarje ögonblick måste undvika och kringgå. Men om man såg rakt fram, Så Var afståndet icke så betyd: ligt och man kunde änau ganska tydligt varse. blifva de mörka och dystra murarne af her. berget Lautaret, hvilka aftecknade sig mot der gula bergssträckan, som beherrskade det. Mid emot våra resandes blickar öppnade sig et djup, hvarest vägen tvistade med en brusand Iström; man skulle ha kunnat siga, att berge I hade, till följd af någon jordbäfning, sprucki :midt itu, uppifrån och ner, för att former detta farliga pass, der en blek och falsk dage et Ynöda inträngde. kdöt ögonblick, då de stodo i begrepp at ;fara il i detta trånga bergpass, kastade Martin