Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 2

gonsin hafva sett så mycket folk samlade på detta ställe; de vidsträckta gångarna förslogo icke att rymma alla, utan gräslindor och blomsterrabatter fingo äfven göra tjenst som gångar. Häraf kan man sluta att inkomsten för aftonen måtte blifvit rätt betydlig, heldst mycket deltagande visats ifrån alla, som blifvit för festen anlitade. Så hafva t. ex. musikkorpserna biträdt, utan all ersättning; flottans manskap frivilligt transporterat trofer, m. m. Festen skall äfven i afton repeteras. RE — Post-Foch Inrikestidningen har en längre tid undfägnat publiken med en serie af artiklar kallade: en blick på partierna under den s.k. frihetstiden, hvilken artikel synes hafva blifvit slutad 1 förrgår. Den innehåller åtskilliga historiska uppgifter om huru långt korruptionen sträckte sig på riksdagarna under nämnde period, och är i detta hänseende rätt intressant, om ock det väsendtliga af hvad man här får veta varit bekant förut. Deremot äro de politiska slutsatser, som dragas af de uppgifna fakta, ganska enfaldiga. Sens moralen af, eller rättare ändamålet med hela artikeln, är nemligen att visa, såsom det på ett ställe heter, shuru dyrt det alltid lättköpta understödet af hopens passioner och bifall slutligen kostat fäderneslandet. Detta är bkväl icke hvad ifrågavarande periods historia visar, utan endast, huru förderflig vår fyrdelta ståndsrepresentation varit, så snart främmande krafter funnits, som haft intresse af, och rstått att uppoffra något för att splittra dems rama. Det bästa beviset bärpå lemnas i Postti: ingens egen artike!, hvarest åberopas ett yttr.nde af riksrådet Scheffer, att ständernas ans .nde i landet hade till den grad aftagit, att ni onen fasade för hvarje deras möte. Detta ::rdöme bekräftar sig också af den stora lätthet, ..armed konung Gustaf III genomdref 4772 års revolution. Således var det ieke folket i allmänhet eller, såsom det här kalles, mängden eller hopen, som då var orsaken till ;den moraliska förnedringen; artikel örfattaren omtalar sjelf, buru korruptionen börjades bland adeln, då fulimakter till riddarhuset köptes för stora summor, och att den sedermera spridde sig derifrån nedåt, först till borgare och prester, sedermera till bönderna. Hade endast 2delsmännen låtit muta sig den tiden, så hade väl Posttidningen nu icke haft något att säga. Till motsats mot frihetstiden berömmes sedermera vårt nuvarande statsskick; men hurudant bar väl förhållandet äfven i våra dagar varit med representationen? Postoch lTorikestidningen tycker ju myeket om det gamla systemet, och likväl vet man, att detta system alldeles ieke försmådde korruptionen såsom medel för sina afsigter. Utom den stora mängd befordringar till högre civila embeten för adeln, till pastorater för prester och till domsagor för borgmästare, hvilka skedde på grund af s. k. riksdagsförtjenster, d. v. s. för politisk servilism och hvilket utgjorde en hufvudkarakter i systemet; hvem känner icke de mera exstanta historierna om de 40,000, som offrades på bondeståndet vid 1828—530 årens riksdag, för att få bibehålla indragningsmakten, samt resultatet deraf; penningeanbuden till några riksdagsmän i borgareståndet 4840 för att köpa deras röster i frågan om kabinettskassin, äfvensom alla de försök hvilka gjordes för den s. k. sjuttitvåan, eller att förskeffa konungamakten andel i styrelsen och lagstiftningen öfver banken, år 1834 Vi äre icke bland dem som tro, att hvad man kallar bopen,, kan eller bör omedelbart äga beslutanderätt rörande någon rikets lagstiftning; men deremot är det lika säkert, att en demokratisk represenlation, d. v. s. en sådan, des valrätten är utsträckt så mycket som möjligt lemnar en bättre kontroll emot korruptioner är en ståndsrepresentation. För öfrigt kan man om den af Posttidningen uppkastade fråga lära myc: ket, genom jemförelse mellan Englands och Frank: rikes representationer. Uti det sednare landet der valrätten är ipskränkt till långt färre per soner, klagas långt mera öfver korruption ho: riksdagsmännen, än i det förra, der den i sed nare tider blifvit betydligt utvidgad. Det ä ock klart, att den allimänna Ooviljan öfver er politisk person, som låter besticka sig elle handlar af smutsiga motiver, måste utöfva lång mera motvigt hos en större massa, der rätts känslan alltid blir öfvervägande framför enskil da förhållanden, än inom mindre korporationer Förutsätt deremot, att ett visst antal familje: bade rätt a!t välja ett visst antal r.ksdagsmär — och man skall icke inom dessa finna någrs betydliga betänkligheter vid, att deras ombuc tillskansa sig enskilda fördelar på grundsatser nas och fäderneslandets bekostnad. Allt dett bekräftas också al Sverge; erfarenhet på en an nan väg, under tider, då egentligen ingen re