Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 2

visade sig dock alldeles icke förvånad, utan bugade sg för bergsbon, på samma sätt som han hade bugat sig för riddaren. Men i himlens namn, hvem är ni då... ni, som på detta sätt kan betata ett enda nattherberge? frågade Marcellin. — Ja så, ni såg... sade Martin-Simon med mycket lugn. Ah, det der är ganska enkelt: Jag hade gjort ett löfte att om en viss affär skulle slutas till min fördel, skulle jag offra hälften af den erhållna summan åt denna välgörenhe:sinrättning. I går uppgjorde jag lyck ligt min affår i Grenoble och i dag skyndar jag att afbörda mitt samvete. Detta slags löf ten äro icke sällsynta i bergstrakten, hvares man, oss emellan sagdt, är bra mycket gud: fruktigare än i edra städer. Och nu såg detutsom skulle han velat gör: slut på alla brydsamma frågor, ty han bega sig direkte ut genom dörren, åtföljd af de båd: Junga, jemte priorn, hvitken ända intill sist; lögonblicket ville visa sig som en artig värd IHästarne voro tillreds och, ehuru man va tvungen att till Lautaret hemta foder och all Islas förråd på gan-ka långa vägar, tycktes de . vara ett gancka stort öfverflöd i stallet, ty hä Istarne voro mycket väl stillade och skötta. ,I De resande tackade priorn för hans göstfri jhet, satte sig till höst och foro af i raskt tra sedan Martin-Simon ännu en gång hade, me -hviskande röst, gifvit den gamle munken nå -lgra besliningar, dem denne hade afbhört me -samma vördnad och uppmärksamhet som föru , (Forts. följer.)